Forts. Måndagsångest

Det har tagit mig ett par dagar att smälta det som sedan utspelades i måndags. Nu tror jag att jag är stark nog.

Mitt under eftermiddagsdisken kom Kenta infarandes i köket med hoppsasteg som fick det att plinga i hans bepärlade skäggfläta. Han tog upp tre mangos och började jonglera, ”gissa vem blitt ny beställningsansvarig va? MATSEDELSCHEF! Gissa gissa gissa vem som fått den största löneförhöjningen i köket någonsin?! JAMEN GISSA DÅ!”.

Nej jag gissade inte. Jag tog sakta av mig förklädet och började vanka mot chefens rum. Jag har efter fyra år i terapi precis börjat klaga på hårstrån i maten (åtminstone de krulliga) när man äter ute (det kan ju hända den bästa) och är inte så bekväm med att slå näven i bordet om vi säger så. Så jag var mycket förväntansfull över vad som skulle ske härnäst.

Jag hann knappt slå mig ner i chefens besöksstol förrän han tryckte upp en nysvarvad morotssvan i ansiktet på mig och sa ”Har du sett på maken! Samtidigt som vi diskuterade mattrender och armeringsjärn så satt den lille spjuvern och skar till detta mästerverk under bordet. Utan att röja en min! Det här är så häftigt Sivan. Det är så här jag vill att maten ska vara på vår skola! Nyskapande, spännande och lite… sexig. Vi behöver fler som Kenta. Som kan stå vid ingången och jonglera med exotiska frukter när Skolverket är på besök!”.

Jag mumlade bara några ord. Tackade allra ödmjukast för erbjudandet att ta hem ”arbetsförmånen” som han kallade den lilla grönsaksfågeln. Drog efter andan och frågade hur det var med lönen? Hade vi fått en extrapott äntligen?

”Njaeh Sivan, nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Men fortsätter vi på Kentas framgångslinje så kanske vi kan få upp statusen såpass att det blir en extraslant nästa år. Ingenting är omöjligt. Och tills dess är det ”fake it til you make it” som de stora entreprenörerna kallar’t. Jag är för jäkla stolt att kunna medverka till att höja statusen för det här stackars yrket. Kenta är den första någonsin som fått fast anställning med en lön som ligger nästan tiotusen över de resterande på avdelningen, och det är jag förbannat stolt över att kunna förverkliga. Högre status Sivan, det kan du väl ändå inget emot?”

Nej, det hade jag inte. Och att den löneslanten kom från att avbeställa potatiskoken vi sett fram emot i fem års tid orkade jag inte heller säga något om (Kenta säger att potatis är ute, det är burrgurr som gäller nu). Jag ville så gärna skrika något om att det enda Kenta gör är att jonglera och tranchera och ducka för moppningen. Gärna bokstavligt hukande i grönsakskomposten. Medan vi andra sliter för att ge barnen vettig mat till en summa som ett indiskt barnhemsbarn inte skulle acceptera som veckopeng. Men vem vill vara den missunnsamma bittersnippan?

Tänk om jag och exgubben hade startat det där caféet ändå, det som var planen.

So long, Sivan

4 svar to “Forts. Måndagsångest”

  1. K Says:

    Ha ha ha jag dör!

  2. Siv Says:

    Nej för faen, du är skyldig mig tvåhundra spänn!

  3. Fortbildningsfredag « kvinnopartaj Says:

    […] vem som i sådana fall tänkte förbereda sjutton bleck Flygande Jacob till måndagslunchen. Kenta var dock på ett särdeles gott humör. ”Idag vill jag att ni kallar mig Kentaurrr!” hojtade han och ömsom frustade, omsöm […]

  4. wedding dresses sale Says:

    Just desire to say your article is as astonishing. The clarity on your put up is simply excellent and that i can assume you are an expert in this subject. Fine along with your permission let me to grab your feed to stay up to date with impending post. Thanks one million and please carry on the enjoyable work.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: