Välkommen på årsmöte för Anonyma Läckerbitar

”Hej jag heter Maggan och jag är snygg och sexig.”
”HEJ MAGGAN.”

Flippar lite på diskussionen om söt/snygg/sexig som förs lite överallt just nu. (Nej LD, jag syftar inte bara på dig, du kan tagga ner direkt) Tycker själv att det mest är roligt som fan med alla skitnödiga uppmaningar att ”sluta definiera mitt barn” etc. Jag köper inte för ett ögonblick att det är så jävla farligt att få höra att man är söt/snygg/sexig. Precis som Sivan och Betty redan har formulerat svidande stiligt, så kan det kännas enormt stärkande att få höra att man triggar igång vissa reaktioner hos andra. Jag instämmer såklart, och jag vill gärna tillägga att SÖT/SNYGG/SEXIG BLIR VAD DU GÖR DET TILL.

Lyssna här: det går att vidga dessa begrepp. Det går alldeles utmärkt att säga till en unge i Skorpan-frisyr med jeansshorts och Blixten McQueen-tisha att hen är fin och söt. Jag kan inte för mitt liv begripa att någon vill ta ifrån barn glädjen över att känna sig fin. Du har alla möjligheter att stärka ditt barns självförtroende på alla plan, varför vill någon eliminera den här aspekten? ”Nämen hen ska inte behöva känna pressen att leva upp till alla skönhetsideal för då måste hen operera läpparna när hen blir stor!” Ooo-kej. Men då tar vi och stryker alla positiva omdömen rakt av då, för det måste ju vara lika farligt att känna pressen från bildningssamhället, idrottsvärlden och för att bara inte tala om kultursfären. Barn är inte söta, inte smarta, inte snabba och inte bra på att måla. Dom bara ÄR. Namn? Vem är du att reducera mitt barn till ett namn? Mitt barn ÄR. Sluta titta på Blubby, då bedömer du henom!!

Jag köper inte heller när folk gnäller ”Bla bla bla ge ditt barn 100 möjligheter istället för två, bla bla bla jag är fri att gå in i vilken roll jag vill men nåde dig om du reducerar mig till ett sexobjekt, jag är fan inte sexig.”

Det går också alldeles utmärkt att komma i brallan över ett bländande intellekt, mördande sinne för humor och knivskarpa formuleringar, för det är jävlarimig sexigt. Jag brukar sammanfatta mig själv som sexig, rolig och smart, utan inbördes rangordning. Det ena finns inte utan det andra. Jag är sexig för att jag är rolig och smart, och vice versa i alla tillgängliga konstellationer. Klart Ursula Martinez är sexig när hon stripptrollar med sin näsduk, just eftersom hon använder humor som sitt weapon of choice. Det blir ju fruktansvärt tvådimensionellt om man ignorerar den effekten.

Men visst: jag hatar också att bli reducerad till en knullbar organism, det som händer när min hela varelse plötsligt ryms i en kupstorlek. Men att tänja ut gränserna för sexighet så de omfattar allt från snuständer och kroppsspråk till högskolepoäng och humor, det är bara positivt.

49 svar to “Välkommen på årsmöte för Anonyma Läckerbitar”

  1. Postman Pär Says:

    Jag är så hemligt kär i er allihop. Jag har i mitt inre skapat ett gäng tjejer som ser ut som mina drömbrudar. Vore hysteriskt kul om ni alla ser ut som Marit Paulsen och Kissie. När kommer bilder?

  2. Betty Says:

    Men gud vad läskigt att du säger det, för jag ser nämligen ut som en blandning av just Margit Paulsen och Kissie, ganska exakt!

  3. Karin Says:

    Men nånting vad jag håller med!

  4. Jennie | Om gyllene år Says:

    tack!🙂

  5. Lady Dahmer (@ladydahmer) Says:

    men asså ”ta ifrån barn glädjen att känna sig fin”. det är ju för fan en INLÄRN ”glädje”.

    Skulle jag säga till Ninja idag att hon är fin så skulle hon titta på mig som om jag sagt nåt obegripligt. Hon fattar inte att fin är nåt bra eller nåt att bli glad över. (än så länge, omgivningen jobbar tyvärr hårt på att få henne att fatta att hennes utseende är viktigt)

    Jag tänker att det kan vara skönt att ha det så ett tag (tids nog osv) och kanske hon kan slippa oroa sig för att hon inte är tillräckligt fin, som hennes jämnåriga gör på morgnarna när de typ bryter ihop eller vägrar ha vissa kläder. (om jag ska tro på föräldrar och lita till min egna erfarenhet)

    Jag lovar att hon inte mår dåligt av det eller att nån form av glädje tas ifrån henne. (och kan man inte säga så om typ allt? ridning, godis, skräpmat, dyra leksaker, pengar, filmer, upplevelser av alla de sorter… osv. amen ni vet allt sånt som gör många barn glada)

    • Maggan Says:

      Jag menar mest att det är en positiv känsla, att känna sig fin. Det är tråkigt att förneka någon den känslan, även om barnet inte fattar att hen förnekats det.

      Jag tror inte att barn som aldrig har fått känna sig fina inte tänker på det. Jag tror snarare att de snabbt lär sig just det: jag är inte fin. Alla andra är det tydligen, men inte jag. Nähä.

      Det behöver inte bli ett trauma, men nog fan märker de. Barn är rätt smarta, när man tänker efter.

      • Lady Dahmer (@ladydahmer) Says:

        sen tänker jag… är det verkligen världens undergång om man inte är fin då? Måste man vara fin? (barn tror ju det ofta) En del människor är ju fruktansvärt fula, inte fan tror jag att de går runt och mår sämre än nån annan! Jag tror att det är värderingen av ”fint” som är problemet. Att det värderas högt och att man då, som ”ful”, kanske känner sig lite mindre värd….?

        Sen tänker jag att den känsla jag VILL förneka ungen är oron ”är jag fin nog?”. Jag funderade mycket på sånt när jag var barn och det tycker jag inte är ok.

    • Tobias Says:

      Ditt tankesätt var ganska vanligt under 70-talet, och det är ganska många som nu burit med sig ett tag att dom aldrig någonsin fått höra att dom är fina av sina föräldrar. Jag tror inte det är så jäkla bra, faktiskt.

      • Maggan Says:

        Det är ganska många gamla 70-tals pedagogiska tankefigurer som går igen nu, fast i vulgariserad version. T.ex. att uppmuntra barns sexualitet. ”Åh vad härligt att du njuter av snippan, kom ska jag visa dig hur man gör!” Sen toppar vi det med en rejäl dos sexualfientlighet genom att stigmatisera sexighet per se. Förvirring much?

        Det finns inte ETT rätt sätt att vara fin eller sexig på. Om du tror det så fattar jag att mitt resonemang blir problematiskt, men det är faktiskt inte mitt problem.

      • Lady Dahmer (@ladydahmer) Says:

        maggan, syftar du på mig nu? För jag känner inte igen mig i det du skriver alls!

      • Maggan Says:

        LD: nej. Du behöver inte alls tolka det jag skriver som riktat direkt mot dig.

    • Karin Says:

      Jag som legat ett antal gånger på terapisoffan VET att det kan skada barns självbild ifall de inte får veta från sina föräldrar att de är fina. Det är föräldrars uppgift och förbannade skyldighet att bekräfta sina barns alla egenskaper och dimensioner.

      Och som Maggan skriver, barn uppfattar att andra ungar är fina i sina föräldrars ögon, men själva får dom inte höra detta. Det fattar väl vem som helst att det är sårande!

      • Lady Dahmer (@ladydahmer) Says:

        Jag tror att man kan bekräfta sina barn på andra sätt, alltså får dem att förstå att de är värdefulla. Jag tror också det beror på hur man själv förhåller sig till komplimanger. Vi pratar om ”fint” hemma, när Ninjan nämner det eller nån annan säger det men ger det inte så mycket energi. Jag tackar till exempel inte för komplimanger kring mitt utseende. (alltså jag ser ju inte sur och grinig ut heller, utan bemöter det med ett trevligt och glatt ”jaha, tycker du?!”

        Just nu så hänger Ninja inte med på den där utseendegrejen, när hon börjar fatta så kommer ju vår dialog förändras. Kanske kommer vi snacka mer om vad fin innebär och hurvuvida det är viktigt. Sånt tror jag spelar roll. Jag tror inte barn far illa av att man inte säger det till dem såvida man inte i övrigt visar att det ÄR viktigt. (genom att själv piffa sig eller bli glad över komplimanger ang det yttre)

        Jag är ju en av de där ungarna som fick höra hur fin/söt/osv jag var och vet med säkerhet att det har påverkat mig enormt och negativt.

      • Clementine Says:

        Åh, herreminje. Var är insikten!? Vart!? Jag tycker att du ska läsa ”This Be The Verse” av Philip Larkin. Detta illvrålar projicering. Allt. Jag orkar inte.

      • Lady Dahmer (@ladydahmer) Says:

        det har inget med projicering att gör alls. Jag la till min erfarenhet bara som en motvikt till Karins kommentar, inte som ett argument för min ståndpunkt. Jag baserar den på andra kunskaper och erfarenheter.

  6. Clementine Says:

    Sen tycker jag att det är en ganska stor skillnad på att ge sitt barn språklig och social bekräftelse, och att ge dem belöningar i form av godis och leksaker. Det är materiella saker och har inget som helst med hur man fungerar i grupp att göra. Eller det har det, men inte primärt.

  7. Tobias Says:

    Ja alltså, oavsett hela den här grejen med att hon inte får veta att hon är fin så kommer hon om några år ligga där på psykologsoffan och raljera om sina föräldrars ondska.

    • Lady Dahmer (@ladydahmer) Says:

      Hur menar du då?

      • Grillfest Says:

        Han menar att oavsett om du vägrar berömma ditt barn eller inte så kommer det inte så kommer den japanska krigaren att hata dig, för alltid.

      • Lady Dahmer (@ladydahmer) Says:

        Jag gissar snarare att vad han menar är att säga nåt elakt. Inget mer än så.

      • Lady Dahmer (@ladydahmer) Says:

        Men varför skulle mina barn hata mig?

      • kvinnopartaj Says:

        Alltså som Clementin var inne på. Det finns alltid några trauman att älta. I alla föräldra-barnrelationer.

      • Clementine Says:

        Jepp.

      • Lady Dahmer (@ladydahmer) Says:

        Det är jag fullt medveten om. Det här handlar dock inte om det, tycker jag.

      • Grillfest Says:

        Lite gör det faktiskt, helt enligt djungelbokens ”jag skall lära honom aaaallt jag kan”. På något sätt kan skyddandet leda till att man skapar en djupare klyfta mellan hur det faktiskt är (på gott och ont, mest ont) och hur man som förälder skulle vilja att det var. Detta leder då bara till att det jag kallar uppvaknandet blir ännu mer problematiskt. I värsta fall kan det leda till att man blir outsider i sitt eget umgänge då det man hela tiden fått sig itutat inte är i närheten av det som anses vara normen. På något sätt så förskönar man allt genom att bara vara tyst.
        Jag gillade utlägget om det här med generationsklyftor, det är ju lite så att man måste låta varje generation traska runt i sin egen gegga, att applicera sin egen uppväxt gagnar ingen, det leder bara till att man överdriver de områden man själv fortfarande hakar upp sig på.
        Sedan håller jag med att det kanske inte är till hundra applicerbart på en fyraåring men jag ger mig fan på att även så små barn behöver få uppskattning.
        En annan fråga är ju den med vad man kan ge uppskattning för. Exemplet i denna tråden gällde mest utseende vilket i sig är en i de flesta fall nedärvd genetisk fråga, det är ju även kunskap i viss mån. Då kommer vi genast in på att man inte heller kan säga att någon varit duktig som kan lära sig något eller har den fysiska förmågan att klara av något. Cykla ,pussla, rita. är det Ok att applicera samma regler där??

      • Lady Dahmer (@ladydahmer) Says:

        Jag säger aldrig duktig heller faktiskt. Inte av princip, utan för att det finns så mycket bättre ord eller sätt att bekräfta ungarna på. Barn vill bli sedda, inte bedömda. Inte så att jag nitiskt vägrar berömma, men det blir sällan så. (ibland bara) Jag visar entusiasm och glädje över det ungarna gör på andra sätt. Framförallt så förstärker jag DERAS gläjde i att upptäcka och lära sig. Min dotters min när hon lyckas göra nåt som var svårt är priceless. Hon presterar inte för mig eller nån annan. Det är jävligt tydligt!

        Dock ser jag skillnad på att berömma prestationer och att berömma nåt man ej kan styra eller rå för. (utseendet)

      • Tobias Says:

        Man kan ju argumentera, ganska väl underbyggt, att vad någon kan prestera till stor del styrs av deras genetiska förutsättningar.

      • Lady Dahmer (@ladydahmer) Says:

        absolut. Men en del prestationer kräver arbete, trots genetiska förutsättningar. Att vara söt kräver det inte. (hos barn)

      • Tobias Says:

        Jovisst, men om folk bara ska få komplimanger och beröm för aktivt arbete i en viss mängd blir allt ganska trist och kallt. Dessutom vore det ju jävligt dumt att inte berömma min matte-savant till avkomma när den acear ett matteprov utan att ha gjort annat än facebooka på lektionerna och kollat på anime istället för att plugga. Noll ansträngning, medfödd talang men så jävla värt beröm.

      • Grillfest Says:

        Sorry LD, dumt formulerat av mig. Det jag menade egentligen är att alla barn oavsett om de överösts med ”fin” eller inte ens kan stava till det kommer att göra uppvaknanden vid flera olika tillfällen under uppväxten och dessa kan vara mer eller mindre problematiska. Vad de har gemensamt är dock att den enklaste utvägen är lasta den står en närmast för det,föräldrarna, det kan ske öppet eller i hemlighet.

      • Lady Dahmer (@ladydahmer) Says:

        självklart. det räknar jag med att mina kommer att göra.

  8. Clementine Says:

    Det är precis detta jag menar! Tack Tobias. Jag har haft ätstörningar och ångest och skit pga (?) min farsa som är alkoholist. Jag fick ändå massa kärlek och trygghet av både honom och mamma och andra runt omkring, men jag är övertygad om att jag ändå hade haft någon typ av problem även om han inte hade druckit och mamma inte hade varit medberoende. ALLA människor har sitt bagage, mår dåligt över något i perioder av sitt liv. Det är vad som kallas att leva och utvecklas. Bara för att man själv har blivit utsatt för saker behöver det inte betyda att ens ungar kommer att råka ut för samma saker. Barn ska få kärlek och bra värderingar och genustänk är splendid, men man får passa sig jävligt noga för att inte lägga över sina egna spöken på sina barn, eller att bli så upptagen av att undvika dessa spöken att man släpper in en hel massa andra istället.

    • Lady Dahmer (@ladydahmer) Says:

      det håller jag med om fullständigt. Mina issues berodde knappast på att jag var söt som unge och fick höra det precis som Karins issues inte berodde på att hon INTE fick höra det. Människor är mer komplicerade och föräldraskapet hänger inte på en endaste sak. Det har jag aldrig påstått. Jag klarar av att se på min barndom nyktert samt på mitt föräldraskap och mitt barn. Att jag har en viss typ av erfarenhet betyder inte per automatik att jag inte kan tänka rationellt.

      Men jag tror fortfarande att det är onödigt och kan leda till onödiga fixeringar om man påpekar för ungarna att de är söta och fina. Det är inte en slump att kvinnor generellt har sämre kroppsbild samt att små flickor i åldrar så låga som 5, 6, och 7 faktiskt oroar sig för hur de ser ut och hur mycket de väger. Det oroar mig. Jag vill gärna att min unge ska slippa den biten så länge det går. Varför uppmärksamma henne på nåt hon inte behöver fundera på?

      • Clementine Says:

        Bra för dig. Jag klarar inte alls att se nyktert på min barndom, den är fylld med motstridiga känslor, samma typer av känslor som jag antar att jag skulle ha för ett barn. Och tack så mycket för samhällsupplysningen.

      • Karin Says:

        Haha, tack för analysen. Fast jo. Som jag skrev så beror mina issues till viss del på detta. Och det är inte bara jag själv som kommit på att detta var skadligt för mig, utan jag har varit patient hos legitimerade psykologer som alla poängterar vikten av att barn får bekräftelse för ALLA sina egenskaper.

        Man kan ju välja att ignorera andra egenskaper hos sina barn och se hur väl det faller ut! Testa som tankeexpriment att ignorera eller förminska (vilket är precis vad man gör då man svarar undvikande på direkta frågor, typ: är jag fin mamma?) barnets temprament, intreesen m.m

        Att barn efter ett tag inte bryr sig om ämnet längre beror inte på att dom inte är intresserade utan för att dom fattar att mamma och pappa inte är det. Barn samarbetar bedrägligt på det viset och det är ju det som är så svårt med barnuppfostran. Vilket jag antar är vad Clementine är inne på också.

      • Maggan Says:

        LD (riktar mig nu direkt till dig), en kvalificerad gissning från mitt håll är att det går att motverka dåligt kroppssjälvförtroende och strävan efter ouppnåeliga ideal medelst positiv förstärkning av barnens utseende. Har inga belägg för att det är så, men som sagt, en hypotes.

    • Lady Dahmer (@ladydahmer) Says:

      en del grejer är jag antagligen blind som en fladdermus inför, men för mig är det ju viktigt att förstå. Inte bara reagera. De här åsikterna är ju inte bara nåt jag fått för mig. Jag har ganska mycket belägg för dem.

    • Lady Dahmer (@ladydahmer) Says:

      Men Karin, måste det ena utesluta det andra? Man behöver ju inte svara undvikande eller försöka släta över/ignorera en viss typ av frågeställning (eller intressen) hos barnet som man själv har svårt för. Jag är för en öppen och ärlig dialog med barnet, oavsett ämne. Jag kommer givetvis bemöta mina barns funderingar kring utseenden och ”fin” också.

  9. kvinnopartaj Says:

    Sen är det så synd att det klassiska i föräldraskap är att vid svåra grejer dra en undanmanöver. Oavsett anledning till oro.

    Efter som det inte verkade ha varit den mest hållbara idén att låsa in kidsen i källaren så får man nog vänja sig vid tanken på att de måste navigera i den här världen. Vad vi än tycker om den.

    Personligen tror jag att det är slugare att problematisera ”fin”, att tänja på begreppet och prata om det ut olika vinklar. Att försöka ge dem verktyg.

    Jag vill vara den förälder man ringer när något ligger medvetslös i busken. Jag vill också vara den föräldern man törs prata om sin eventuella kroppsångest med utan att hen förfasar sig och inte förstår.

    /Siv

    • Lady Dahmer (@ladydahmer) Says:

      precis så vill jag också vara i mitt föräldraskap, men allt har sin tid. Min dotter är fyra bast och oroar sig inte över nånting. Hon har bara kul. Hon har däremot jämngamla vänner som gråter på morgnarna för att de har fula kläder och vänner som kallar varandra fula. Ninja vet inte ens vad ful betyder. Det känns skönt att skjuta upp allt det där.

      Tids nog kommer det och DÅ bemöter jag det. Med dialog och problematisering såklart. Det finns ingen motsättning. Att jag IDAG inte snackar utseende hemma betyder inte att jag kommer hålla för öronen och låtsas som att jag inte hör eller förstår den dagen när hon börjar fundera – men tills DESS så ser jag absolut ingen anledning alls att uppmärksamma henne på sitt yttre och jag vill ogärna att andra gör det också. Har jag helt fel?

      • kvinnopartaj Says:

        Nej, det tror jag inte. Det låter dock som att du har en väldigt fast syn på saken och det tror jag kan vara ett hinder för att se barnens eget agentskap vad gäller att göra kön, se sig själv utifrån etc. Men det kanske inte alls blir så.

        Det tassar in på det där med att passa sig för att lägga in sina egna erfarenheter för mycket. Våra föräldrar hade inte samma upplevelser som vi hade i barndomen och det måste finnas utrymme för våra barn att ha tolkningsföreträde också.

  10. kvinnopartaj Says:

    Och på förekommen anledning – savant är inte detsamma som idiot.

  11. Azze Says:

    Hah. Personligen tycker jag inte alls att det är värt någon form av beröm att man slappar sig igenom och ändå nailar allt. Jag var/är precis på samma sätt och så fort någon ens vill yppa ett berömmande ord så drar jag över dom som en ångvält. Det är helt befängt att berömma sån skit. Det är bra jävla tur att man blev som man blev, men fan inte värt beröm. Mer beröm åt de som försöker. Det är inte resultaten som ska berömmas, det är dina försök. För turen med generna räcker bara så långt, innan verkligheten spetsar dig rejält.

    • Tobias Says:

      Det låter rimligt. Så kan du om, om några år, få uppleva det härliga i att åka över någon bro där ingenjören iallafall FÖRSÖKTE. Det är ju inte resultaten som räknas.

      Och ja, är man dum nog att tro att man kommer någonvart med enbart anlag går det säkert åt helvete för de flesta, men om någon är så urbota dum tvivlar jag på att det fanns särskilt arvsanlag heller.

  12. Sofia Says:

    Högskolepoäng sexigt? Hahahahahahaha.

    • Maggan Says:

      Tja, folk går igång på de mest skilda faktorer. Det finns de som blir helt till sig av en akademisk examen, och andra som gnuggar loss till lite baksnussaliv. För mig funkar kombinationen rätt bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: