När Kenta försvann, 2

Nu hade den oerfarne vilat i tanken på att Kenta låg desarmerad på grusgången och fokuserat helhjärtat på tacofisken och gurksnapsen. Men just som rektorn inledde sitt tacktal med ”jag är ju ingen talare – i alla fall inte på urdu!” och skrattat besvärande högt samtidigt som han formade fingrarna till pickadoller och sköt oss alla (Piju! Piju! Piju-piju!) så återvände mannen med skäggflätan.
– Så ni vill leka, brudar?! Kom till Kentaurrren så ska ni få se på lattjolajban! Lite blindbock? Lite mamma, pappa, barn?
– Ja, ja! skrek rektorn. Pax för att vara lillebror.
– Jag vill vara bäbis! sa Kenta och snubblade fram till Siri och började snutta i brösthöjd på hennes tunika. Hon knuffade bort honom och han blev högröd i ansiktet. Skrek att han hade NÄSTAN allt nu, en imponerande fysik, en obefläckad konstnärsjäl och tiotusen mer i lön än resten av oss.
– Det enda som saknas är lite fitta. Det kan ni väl för fan unna mig?! Rektorn såg på oss, med såväl skam som undran i blicken. Han stannade vid Brottar-Pirjo. Hon nickade.
– Jotå. Jak har fitta från ena stortån till ten antra. Nok kan tu få tig en munspit. Hon slängde Kenta över axeln, tog Siri i handen och gick. Byltet fnissade förtjust.

Sen vet ingen riktigt vad som hände och teorierna går isär. Vissa menar att Pirjo efter akten viskat att hon hoppades att han inte hade något emot ”lite kontylom” och när Kenta vaknade upp efter den obligatoriska post älskogs-tuppluren så var han så svårt myggbiten att han misstog knottrorna för en galopperande könis och fullkomligt bröt ihop. Vem skulle nu vilja vara hans sto? Andra menar att Pirjo satt sig med mastodonfittan över hans ansikte så länge att han fått syrebrist och aldrig kommer att återhämta sig.

Jag vill inte riktigt veta. Det finns så många moraliska aspekter i Kentas öde att jag inte orkar snärja in mig i alla ”å ena sidan å andra sidan”. Det finns någonting av värde i det faktum att han i veckan spottades på Gamla stans t-bana iförd en hallonrosa Onepiece. Han stod utanför spärrarna med tom blick och håret uppsatt i pippitofsar, en triangel som instrument och med sången ”I’m a big, big girl in a big, big world” på de glänsande läpparna.

Men jag törs inte rota i den. Skitsamma. Nu kanske jag i alla fall kan få den där jävla potatiskoken.

So long, Siv

3 svar to “När Kenta försvann, 2”

  1. Ia Says:

    Vackert!
    Jag vill höra mer om Brottar-Pirjo

  2. Siv Says:

    Hon påminner väldigt mycket om coach Bieste. Urhet. Dock färre tänder.

  3. lilla S Says:

    Jag tror jag talar för alla när jag säger att jag är mycket fascinerad av både Pirjo och Siri och skulle över huvud taget vilja höra mer om ditt jobb!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: