Kort om kortkort.

Okej, jag har egentligen inte tid att skriva något alls nu så ursäkta mig för det korthuggna och icke-analyserande.

Men jag tycker ibland, okej alltid, om att vara ett sexobjekt. Är så jäkla trygg med vad jag har innanför pannbenet att jag kan lägga upp halvnakna bilder på mig själv på instagram dygnet runt utan att känna mig mindre värd eller osäker.

Men det får man väl inte tycka i det här jävla… nä förlåt, billig poäng.

Det enda jag stör mig på är när jag förväntas bli ledsen eller upprörd för att jag ses som ett sexobjekt. Eller om jag ses ENBART som detta, men det händer aldrig eftersom jag haver förmågan att öppna munnen och låta smartheten välla ut.

Det fina i kråksången, och det som sållar agnarna från vetet, är att jag därmed inte tycker att folk automatiskt har rätt att betrakta mig som ett objekt, sexigt eller ej. De kan ju inte veta att min fritidssysselsättning är att hora runt på nätet.

/Betty

13 svar to “Kort om kortkort.”

  1. Janica Says:

    Jaharu, och var kan man hitta de där halvnakna bilderna då? Flås flås.

    Nämen jag håller med. Man får väl se på folk hur man vill så länge man inte behandlar dem som objekt (såvida de inte bönar och ber om det). Klart att när jag fantiserar om min heta granne är han ett objekt, till för mina depraverade lustar. Däremot skulle jag inte flina liderligt mot honom i tvättstugan, klappa honom på baken eller fälla obscena kommentarer som kunde få honom att känna sig objektifierad.

  2. Grillfest Says:

    Det är väl solklart att folk får betrakta dig precis hur de vill, det går ju inte att styra. Hur fan skulle det se ut om man försökte kontrollera hur andra uppfattade eller objektifierade en. Jag vill t.ex knulla allt frikyrkligt som rör sig men det var ju antagligen aldrig deras intention.

  3. Ksomivem Says:

    Ja men precis. Har blivit behandlad som objekt både i urringat och i stassen jag bar under min tid som paketsorterare på posten -not a good feeling. Men att själv känna sig som hot stuff är något helt annat. Har dessutom för egen del kunnat konstatera att självförtroendet som snyggheten ger gjorde att jag fick gubbarna att lyssna betydligt snabbare under min ”politiska tid”.

    • Ksomivem Says:

      (Sen kan man såklart fundera över det uppfuckade i att bygga självförtroende av sexighet, men för mig är grunden inombords rätt stadig. Har sällan tvivlat på min intelligens, så att säga)

  4. Karin Says:

    Obegripligt inlägg.

    Du tycker om att vara ett sexobjekt och du blir irriterad då du förväntas bli arg för att folk ser dig som ett sexobjekt, men du tycker inte att folk automatiskt har rätt att betrakta dig som ett objekt.

    Såååå att???

    Tycker att hela den här debatten är skitkonstig om ifall man ”får” vara sexig eller inte ifall man är för jämställdhet.
    Har aldrig hört nån säga att man inte får eller bör vara sexig som feminist, eller vad ni nu kallar det, bara folk som säger att – det får man visste!!!!

    Och det är väl klart att man får, men… vet inte vad ni brudar håller på med på dagarna, men själv jobbar jag i en starkt mansdominerad miljö. Och jag skulle inte tro att det funkar att spela på sexighet på jobbet och sen lita på att de manliga kollegorna respekterar mitt intellekt. (IQ 142 för de som undrar, har heller aldrig tvivlat på den, om det nu är vad man ska kokettera med på den här sidan.)
    Jag har sett många försöka med väldigt trist resultat.

    I andra än professionella situationer, tja….

    • Siv Says:

      På riktigt? Tycker att man inte kan undgå att höra förfasanden över hur kvinnor reducerar sig till sexobjekt, instagrammar sig endast för den manliga blicken och har osunda, ytliga bekräftelsebehov. Inte ens om man rycker ut sladden till internettet, flyttar ut bland rovorna och drar foliehatten långt ner över ögonen.

      Tolkar Bettys inlägg som ”alla sluga fattar att det ena inte behöver utesluta det andra”.

      Lite samma: https://kvinnopartaj.wordpress.com/2012/04/12/rapport-fran-trottoarerna/

    • Maggan Says:

      Men du Karin, det här måste jag be att få förklarat. Jag tolkar det du skriver som att man om man väljer att framhäva sin sexighet på jobbet inte samtidigt kan begära att någon ska tro att man har något innanför pannbenet. Är det vad du menar, eller läser jag fel? För det är ju helt rabiat. Jag måste ju kunna få visa olika delar av min personlighet, som inte ens står i kontrast till varandra, utan att någon slutar ta vare sig det ena eller andra personlighetsdraget på allvar.

      För det första är kropp och knopp inte varandras motsatser, och fördet andra så är det väl ganska nedvärderande mot vem som helst att förutsätta att de bara kan hantera en dimension av ens karaktär i taget.

      Med reservation för att jag missförstår dig alltså.

      • Karin Says:

        ”om man väljer att framhäva sin sexighet på jobbet inte samtidigt kan begära att någon ska tro att man har något innanför pannbenet.”

        Hmm, nja, inte strikt i alla fall. Det är det jag menar med att det kan vara olika i olika sammanhang (olika typer av jobb, jobb/andra sammanhang).

        Jag skrev mycket utifrån min professionella situation på ett skogsbolag med primärt 60-åriga män som kollegor, som i sin tur aldrig tidigare haft andra kollegor än jämnåriga män med liknande bakgrund och intressen. Antar att ingen av er delar min erfarenhet av detta?

        Det kan ju låta cyniskt för er och rimma illa med er syn på människor och feminism. Men är man i ett sammanhang där man är misstrodd i princip i allt det man gör bara på grund av sitt kön då väljer man sina strider. Jag väljer att bli lyssnad på och respekterad i mitt jobb före att stånga mig blodig för att få utrymme för min sexualitet i de sammanhang då jag jobbar enbart med dessa personer.

        Jag stöttar de som gör annorlunda men jag orkar själv inte ta den striden. Jag väntar ut pensionsåldern på dom här kollegorna istället och ägnar mig åt min sexighet i andra sammanhang. Huruvida jag ändå ses som ett sexobjekt på jobbet eller inte skiter jag i, men jag spelar inte på det i mitt yrke.

        Tuff skit tjejer men jag har sett det hända för många gånger, att man inte blir lyssnad på om man sticker ut i sin sexighet/feminintet eller vad ni vill. Då får man på sin höjd en tafflig komplimang.

        Därmed INTE sagt att det är ”fult” att vilja vara sexig, oavsett tillfälle. Det är en helt annan sak.

      • Maggan Says:

        Ja just i den ganska snäva yrkesmässiga kontexten så förstår jag absolut ditt val. Själv jobbar jag i kommunal sektor, på ett kontor med jämn könsfördelning. Jag ser det som min plikt att visa både gubbarna och tanterna omkring mig att jag bryr mig om mitt utseende och samtidigt är en åtminstone normalbegåvad individ.

        Jag fattar absolut pick your battles-argmentet, och om det bästa man kan hoppas på i ett yrkessammanhang är att ens kollega ska respektera ens blotta besittning av tjänsten, så får man jobba för att det ska hända, och bortse från finliret. Att fajtas för jämställdhet betyder väldigt olika saker i olika miljöer – i vissa fall måste man göra val som känns helt främmande men som är nödvändiga just här, t.ex. att reducera den egna kroppen och karisman till ett minimum för att de runtomkring en ska kunna fokusera på det man säger.

        Men jag kan inte påstå att det händer mig särskilt ofta. Från mitt perspektiv känns det mer relevant att normalisera behovet av att få vara både fysiskt och mentalt attraktiv.

  5. Karin Says:

    Bra att jag gör mig förstådd, men bara för sakens skull. Min kontext är nog inte alls så smal som du tror.

    Det finns tjejer inom jord- och skogsbruk, transport, anläggning, sjöfart, gruvnäring, bygg, vissa hantverksyrken m.fl. traditionellt mansdominerade jobb och jag är övertygad om att många känner igen sig i min beskrivning av min arbetsplats. Bara för att det mest är kvinnor i offentlig sektor samt kultursvängen som hänger på feministiska bloggar betyder det inte att det inte finns tjejer i andra branscher, med andra förutsättningar.

    Och jag i alla fall blir less på beskrivningen att man pissar på sig själv och misstror sin kompetens/intelligens ifall man väljer att inte vara sexig at-all-times.

    Så är det inte, ni är rätt så insnöade som bara jobbar på den linjen.

    • Maggan Says:

      ”Vi brudar” kan bara representera oss själva. Vi kan bara utgå från våra egna erfarenheter, inga andras. Vi kan bara argumentera från våra egna övertygelser, med våra egna språk.

      Därför är det bra att det finns en kommentera-funktion, där läsare kan dela med sig av sina synpunkter, som ofta skiljer sig från skribenternas. Vi uppskattar verkligen dialogen med våra läsare, särskilt när de som du kan representera en yrkesgrupp som inte någon av oss parjattar befinner oss i.

      Nu tror jag att du framför allt stör dig på något jag har sagt i en kommentar (därav ditt rätt otrevliga tonfall här ovan), och även om jag skriver provokativt så behöver vi ju inte flytta fokus helt från det ursprungliga inlägget.

      Betty skrev att hon personligen inte känner att hon förminskar sig själv genom att lyfta fram sitt utseende, och inte är hon speciellt rädd för att andra ska göra det heller. That’s it, really. Alla andras val är alla andras val.

  6. Karin Says:

    Det var inte alls meningen att vara otrevlig, då ber jag om ursäkt. Det jag syftar på är:

    ”Men jag tycker ibland, okej alltid, om att vara ett sexobjekt. Är så jäkla trygg med vad jag har innanför pannbenet att jag kan lägga upp halvnakna bilder på mig själv på instagram dygnet runt utan att känna mig mindre värd eller osäker.”

    Det läser jag som att Betty tror att man tvivlar på sin intelligens ifall man inte vill vara ett sexobjekt jämt. Och det är det jag menar, att så behöver det inte vara.

    Denna vinkel på sexighet har också presenterats här förut
    så jag vill bara bredda synfältet här, just genom mina kommentarer, inte bråka. Ledsen om det framstått så.

    • Betty Says:

      Nu har även Betty tid att berätta vad Betty menade.

      Alltså, man behöver inte vara sexig. Man kan hata att vara sexig eller snygg eller att på något sätt ses som ett objekt. Man kan vara säker på sin intelligens oavsett hur man ser på sin yta. Det JAG oftast stöter på är det motsatta det du upplever. Nämligen att om man är säker på det man har innanför skallen behöver man inte vara sexig. Eller snygg. Jag tröttnar på det. Och tycker att alla får ha precis vilken inställning till sin yta de vill. Oavsett om det är vamp, butch eller allt där emellan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: