… nothing pure or untouched …

Image

Alltså sån här skit. Jag blir så förbannad att jag vill slå någon.

Nu måste vi prata om en sak, för jag har varit så arg på detta så länge. Jag ska försöka hålla mig sansad, men bear with me om jag tappar tålamodet.

Det finns en manual för hur du som våldtäktsoffer ska förhålla dig till din våldtäkt. Det finns en vedertagen bild som prånglas ut via populärkultur, skräpmedia och andra kanaler som påverkar oss. Gråtduscha, skrubba dig ren (förgäves), förvandlas till en hålögd vålnad som aldrig mer kan njuta av sex eller lita på en annan människa, som skäms och lider och plågas livet ut och aldrig någonsin berättar något heller (obs viktigt) för det är så fasansfullt och skamligt det som har hänt en. Du är damaged goods. Våga inte tro något annat.

Det är alltså inte sant. Det är en fet jävla myt.

Den här stereotypen, som framför allt främjas av folk som aldrig har blivit våldtagna själva, eller har en jävla aning om hur det kan upplevas (som författaren till texten ovan), gör så satans mycket skada. Bland kvinnor i åldrarna 16-79 vågar 24% inte röra sig fritt på gator och torg, samtidigt som det är 1,2% som faktiskt har blivit utsatta för sexualbrott överhuvudtaget (andelen som utsatts för en överfallsvåldtäkt är alltså jättejätteliten). Motsatta siffror för män är 6% som är rädda för att gå ut, och 0,3% som utsatts för sexualbrott.

JA, det finns en solklar diskrepans när det gäller vilka som våldtas. Märta Tikkanen hade en poäng. Men kom igen – 24% av Sveriges kvinnor vågar inte gå ut när det är mörkt! Och varför? För att sensationslystna författare, filmskapare och journalister har fått oss att tro att det är det absolut värsta som kan hända dig.

Det är det inte. Jag talar av egen erfarenhet, och utifrån andras. Ja, jag har själv blivit våldtagen och likaså två andra kvinnor jag känner. Den ena tvingades till samlag av sin partner under hela tiden de var tillsammans, den andra vräktes omkull i en buske av en främling, på väg hem från en fest. Själv befann jag mig i en lägenhet i Barcelona 1999, tillsammans med en man som inte lät mig gå om jag inte hade sex med honom. Jag blev förbannad, insåg att jag inte hade så mycket att välja på, lät mig bli påsatt (under protest), svor död och förbannelse och impotens och testikelcancer över hela honom och stormade därifrån efteråt. Mina väninnor polisanmälde, och vann båda två.

Det är tre varianter på det som i svensk lagstiftning kallas våldtäkt. Jag tänker inte gradera våra upplevelser (eller någon annans). Men jag tänker inte heller gå med på att bli degraderad till den här svårt traumatiserade stackars spillran till människa som aldrig mer kan vara naken med en man. Ingen av oss tre fick sin sexualitet uppfuckad. Vi har en hel drös med barn allihop, är gifta och lever lyckliga med våra män.

Jag har aldrig känt mig speciellt intresserad av att prata om min våldtäkt med någon, framför allt för att jag gärna vill slippa folks reaktioner. Det är väldigt få som kan höra meningen ”jag blev våldtagen” utan att bli illa till mods. Det är INTE för att jag skäms eller vill glömma alltihop. Jag har inga problem med att prata om min vestibulit heller, eller mina fem missfall, men ärligt talat finns det oftast trevligare saker att diskutera.

Innan jag satte mig ner för att skriva det här inlägget smsade jag till Sessan, som är den som upplevt en överfallsvåldtäkt. Jag skrev en snabb sammanfattning av min idé till inlägget, och avslutade med att kolla om hon kände att det var ok om jag använde henne som exempel, givetvis utan att nämna namn. Fick till svar: ”Jag kräver namn. Har länge tänkt blogga om just min våldtäkt men inte hunnit. Säg till om du undrar något.” 

Jag älskar Sessan.

Åh, jag har så mycket mer att säga om det här, men inlägget är redan på tok för långt och dessutom rätt illa skrivet, så jag sparar det till kommentarsfälten tror jag. Säger som Sessan: säg till om du undrar något.

/Maggan

Det jag beskriver här gäller självfallet inte för alla våldtäktsoffer, och jag är inte ute efter att ersätta en norm med en annan, eller att förminska någon annans upplevelser. Vi är alla olika och handskas med våra egna erfarenheter på olika sätt. Min avsikt är inte att skuldbelägga någon som känner sig precis så kränkt, nedsolkad och fördärvad som schablonbilden gör gällande. Våldtäkt är ett jävligt ondsint brott, oavsett vem som utsätts eller på vilket sätt, full stop.

 

34 svar to “… nothing pure or untouched …”

  1. SaraKäy Says:

    Bra inlägg! Jag har också blivit våldtagen men är pretty fucking far from schablonbilden av våldtäktsoffret. Precis som du så klockrent beskriver så gör detta uppmålande av hur en våldtagen kvinna bör bete sig att vissa ibland anser att det nog inte var en legal rape (för att citera Akin). Vafan, även om gissningsvis alla som blivit utsatta mår mer eller mindre dåligt av detta behöver det faktiskt inte förstöra resten av (sex)livet….

  2. Lady Dahmer (@ladydahmer) Says:

    Det hör liksom ihop med den infantila idén att det finaste en kvinna har att ge är hennes sexuella medgivande. (jmf. ”oskuld” som tyder på att något förloras när man har samlagsdebut osv) En kvinna som blir våldtagen har blivit rånad på sitt yttersta värde. (alltså utan det så är hon värdelös) Lite luddigt men ni hajar ju.

  3. lilla S Says:

    Som när folk säger: ”det ska vara hårdare straff på våldtäkt än på mord, för det är värre att förstöra en persons liv på det sättet än att döda den”. Som att säga till någon som har blivit våldtagen ”du är död, du har inget värde, det hade varit bättre för dig att bli dödad”.

    Är helt säker på att Lisa Magnusson har skrivit om det här med men jag hittar fan inte inlägget😦

  4. Ia Says:

    Alltså ni är så jävla bra!
    Sktibra skrivet.

  5. Siv Says:

    En föreläsare sa att den absolut vanligaste reaktionen var att bli passiv vid våldtäkt. Väldigt få skriker och slåss. Orkar inte kolla bättre källa på det men det är intressant att se hur det krockar med bilden av Det Typiska Våldtäktsoffret.

  6. Okinava Says:

    Sjukt bra skrivet!
    Anna Svensson skriver också bra om det i F-ordet.

  7. Mia Says:

    Bra skrivet! Jag gick länge omkring med känslan av att jag nog inte blivit våldtagen på riktigt eftersom jag inte reagerade som ett riktigt våldtäktsoffer. (Jag var sexton år)

  8. Zombie - Devouring Brains Since 1984 Says:

    Väldigt bra inlägg! Våldtäkt är som du säger i många fall inte något som förstör livet. Klart man är fucked up i skallen ett tag och kommer att känna obehag vid vissa situationer där man kan påminnas om händelsen, men vad fan. Om man kan skall man undvika att låta sig styras av skiten. Han skall inte ha den makten över mig, liksom.
    En ”vän” till mig hade sex med mig när jag sov. Detta klassas som våldtäkt och jag har en del små issues efter det, men knappast något jag låter styra mig. Skulle jag bara sitta och grotta ner mig över detta skulle jag ju aldrig få något gjort. Fuck that, han har inte den makten över mig!
    Samtidigt undrar jag ibland om jag inte är lite för ”Okej” med det hela. När jag berättar för folk om det så stirrar de chockat på mig och vet inte hur de skall reagera, själv är jag mest ganska kall/likgiltig för det hela. Kanske är jag som är fucked up trots allt😛

    • Maggan Says:

      Nu ligger det nära till hands att svara ”Näe det tror jag verkligen inte”, men det kan jag ju förstås inte uttala mig ett skit om. Det kan bara du. Och det är väl just det – d u märker förhoppningsvis själv hur skadad du blir av det d u går igenom.

      Tycker hursomhelst inte att det låter som en ohälsosam attityd.

  9. Anonym Says:

    Fast det skulle ju inte vara fel att öka straffskalan för våldtäkter ändå. Mest för att få bort idioterna från oss andra.

  10. Ksomivem Says:

    Helt sant. Just det där ”man ska må dåååligt”, osv., gjorde att det tog alldeles för lång tid för mig att kunna benämna den våldtäkt jag blivit utsatt för som just det. Jag mådde ju inte så dåligt, kunde man verkligen ha blivit våldtagen då? (Svar ja, såklart!)

    (Sen tror jag (kan ha fel?) att 1,2% är de som svarar att de blivit utsatta för sexualbrott med våldsinslag? Har för mig att det är fler om våldsdelen tas bort?)

  11. Patsy Says:

    Fy fan vilket bra och fint inlägg. Ville bara säga det.

  12. HannaA Says:

    Jag håller helt med. Samma sak blir när det gäller barn gör mig helt jävla galen. Utnyttjade och även misshandlade ungar är förbrukade och skadade för livet (och kommer dessutom utsätta andra för samma sak). Damaged goods. Hör inte folk vad de säger?

    Lånade ”våldsboken” av Pernilla Staafelt på bibblan med femåringen. Och efter en ganska konstigt sida om barnaga kommer en bild på hålögda zombiebarn och texten ”stackars barn”. Jo visst, men inte förlorade de sin själ. Va fan…

  13. Mård Says:

    Svinabra inlägg, tack och bock för det! Har själv fått fler än ett raptus över denna attityd som tycks direkt nedstigen från säg ett primitivt klansamhälle. Kommentarer som ”om jag blev våldtagen skulle jag inte vilja leva längre, tänk att bli så himla förstörd” är så jävladers dumma att det inte finns ord som räcker till hälften. Trots att den som säger det i stort sett alltid tror att hen uttrycker sympati.

    Att bara 1,2% av kvinnor mellan 16-79 år blivit utsatta för sexualbrott låter jättelågt. Om man tittar på BRÅs rapport* förstår jag det som att 1,2% av de tillfrågade utsatts _under året innan_ mätningen. Undrar hur hög livstidsprevalensen är. I min bekantskapskrets säkert 1/3 (mig inkluderad) varav jag inte vet NÅGON som reagerat som normen du träffande beskriver.

    *http://books.google.se/books?id=iERHp3_iHdEC&pg=PA45&lpg=PA45&dq=procent+kvinnor+utsatta+för+sexualbrott&source=bl&ots=36hr2EGxn0&sig=l5rHS6W1MdGtP5yIjCKfCZ9Bea8&hl=en&sa=X&ei=QbJZULeEAaWK4gS-rICAAw&ved=0CC0Q6AEwATgK#v=onepage&q=procent%20kvinnor%20utsatta%20för%20sexualbrott&f=false

    • Maggan Says:

      Jamen självklart Mård, tack för att du förtydligade där. Vi snackar om anmälningsfrekvensen under ett kalenderår, det borde jag ju ha skrivit. Felåt och bra rättat!

  14. Mård Says:

    Not to mention hur denna våldtäktsofferinstruktion gör det i det närmaste omöjligt att berätta om sitt övergrepp (om man inte orkar med att bli utmålad som förstörd, förbrukad, död inombords, värdelös, alternativt att folk tror att man ljuger för att man mår rätt bra).

  15. janetweiss Says:

    Bra och viktigt perspektiv tycker jag. Det jobbigaste (förutom att jag är ganska förstörd fortfarande) är den sjukt jobbiga stämningen som blir när man säger det. Typ, jag har ptsd och folk frågar vad det är, jag berättar att det är en sjukdom/störning/reaktion/whatever pga ett trauma såsom krig, misshandel el naturkatastrofer och då frågar många vad det är för trauma. Jag svarar såklart att det beror på övergrepp under en ganska lång tid och DÅÅÅ kommer den jävla dåliga stämningen, vafaan, fråga inte om du inte vill veta svaret, du vet väl för faan vad ett trauma är eller?! (Gråtskriker.)

    Det andra är tjafset om ”att inte vara ett offer/ta på sig en offerroll, jag vill ge folk en ordbok som bara slänger ur sig random skit som de inte vet någonting om, definiera din bild av vad offer innebär tack brukar jag säga. Offerroll är en uppfinning som handlar om att man ska må dåligt ÖVER att man mår dåligt och är ledsen för något som hänt och ”inte ta tag i det”, offer handlar om att råka ut för något svårt och offer är jag bara under själva handlingen och möjligen i en rättsprocess, INTE varje dag! Ursäkta för rant. Men det kändes skönt.

    • Maggan Says:

      Alls ingen orsak, skönt att få ge dig ett forum. Och JA till din beskrivning av de förskräckta/deltagande reaktionerna efter att man berättat om sin upplevelse. Ja, det hände, nej det var inte skönt, ja klart man känner sig lite mörbultad rent psykiskt fortfarande, men nej, livet tog inte slut. Moving on, please.

  16. adrenalin Says:

    Mycket bra inlägg! Blev så förbannad när jag tittade på efterlyst för ett par veckor sedan, två tjejer blir överfallna av samme man (vid två olika tillfällen), den ena blir nedbrottad men räddad av två snubbar. Den andra blir utsatt för en fullbordad våldtäkt. Den första beskrivs som ”hon klarade sig undan med blotta förskräckelsen”, den andra som ”djupt traumatiserad”. Som att ett just en penetration skulle förvärra upplevelsen av att bli attackerad så otroligt mycket? Att bli utsatt för våld är väl obehagligt och kränkande oavsett om det är mot ansiktet, magen eller muttan?

    • Maggan Says:

      Åh gud JA. Så huvet på spiken. Är det verkligen värre för att våldet har riktats mot könsorganen? För att än en gång utgå från mig själv, jag har blivit misshandlad på krogen en gång av en go gäng snubbar som bla bla bla betedde sig som as, och jag tror i ärlighetens namn att jag blev mer påverkad av det övergreppet än av våldtäkten. Diff’rent story, though.

      Jag blev nyligen upplyst av Sivan om att människor som våldtar har en sexuell avvikelse, liknande pedofiler/nekrofiler/etc, och att övergreppet inte handlar om maktutövning, som jag trodde, utan om just sexuell tillfredsställelse. Rätta mig om jag har fel här, Sivert.

      Men betyder det att det alltid är en sexuell handling, med sexuella konnotationer och effekter, även för offret? Och om ja, skulle det vara värre att kränkas inom denna sfär?

      För att försöka återgå till spåret, så kanske nyckeln finns i det LD nämner här ovan, nämligen att kvinnan i princip mest är sin sexualitet, och det går att beröva henne den genom att ta för sig av den med våld. Stryk är liksom stryk, men sex!!! Detta heliga, mystiska, ömtåliga och fridlysta. *bluuuäärrk*

      • LADY DAHMER | postpatriarkal feministfitta Says:

        Helt rätt ang. Våldtäkt. Att det skulle vara en sexuell störning. Dock inte alltid, (finns många olika sorters våldtäkt som ni vet och många begås av män som har bristande insikt i var gränsen går men iallafall moving on) men hos de som upprepar det. Makt kan även det vara en sexuell faktor. (varför skiljer man på detta vid sexualbrott?) En serievåldtäktsman eskalerar också alltid om han inte stoppas i tid. Grövre våld och ofta till sist mord. Serievåldtäktsmän är samma typ av människa som seriemördare. Samma störning.

        Med vänlig hälsning, seriemördarnörden

  17. Siv Says:

    Det finns olika anledningar till att folk våldtar, men att det bara ska handla om makt och inte sex (som man ofta hör) är en myt.

    Men sen får man inte glömma att sexualiteten verkar vara väldigt sårbar, även om jag aldrig hört någon bra förklaring varför. Ställa upp-sex kan får de flesta inte likställas med att massera någons axlar fast man egentligen hellre bara zappar. Och inte heller förringa att det är oerhört vanligt att man får ptsd efter en våldtäkt. Man KAN reagera med att må oerhört dåligt och man kan må helt okej trots en våldtäkt. Huvudsaken är bara att reaktionen, och omgivningens tolkning av den, utgår ifrån individen ifråga och inte utifrån vad det innebar för en jungfru på 1200-talet som sabbat alla sina chanser till framtida försörjning.

  18. Tora Says:

    Så sjukt bra skrivet! Jag har länge varit väldigt rädd för att bli våldtagen – eller snarare rädd för vad det skulle göra med mig, efteråt. Detta trots att jag som 15-åring blev utsatt för ett övergrepp som jag i princip aldrig talat om, vilket jag inte anser påverkar mig idag (ja, förutom det faktum att jag som sagt i princip aldrig berättat det för någon.. tydligen ligger det för mig ändå en skam i att jag var så naiv och ”försatte mig i situationen” och yada yada trots att jag VET att det inte var mitt fel, men det är för mig inte det fysiska övergreppet i sig utan känslan av att jag liksom lät det hända, lät någon göra dom där grejerna med mig, som skaver). Dock var jag för ett par år sedan med om en händelse då jag plötsligt befann mig i mitt mardrömsscenario och jag kände bara så himla starkt att ”inte fan ska en jävla våldtäkt få förstöra mitt liv” och trots att jag klarade mig relativt oskadd är jag så himla glad över att jag kände så, i bearbetningsprocessen efter var den tanken liksom min… upprättelse.
    Ber om ursäkt för rörigt inlägg (med alldeles för långa parenteser), jag ville väl bara ha sagt att jag verkligen behövde läsa ditt inlägg…

  19. Colombialiv Says:

    Ja! Så bra, så bra skrivet!

  20. Hazel Says:

    Amen! Er ikke selv blevet voldtaget, men blev seksuelt misbrugt på andre måder i 5 år (typ, børneporno, bidt i brysterne, osv). Det er jo en alvorlig forbrydelse, men det absolut værste var, at jeg var overbevist om, at nu var jeg damaged goods, mit liv ville aldrig blive godt, 15 år gammel og jeg kunne lige så godt lægge mig til at dø med det samme, for livet var alligevel ødelagt.

  21. hola Says:

    Bra skrivet! Tänker ibland tillbaka på denna krönika, vad fan liksom?!

    mobil.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/article6767161.ab

    ”Det finaste en människa i den här världen kan ge en annan människa är sig själv.

    Natten till den 14 november i fjol bestal Yannick Bapupa en 18-årig kvinna, med hela livet framför sig, på just det.

    Bapupa stal det helt för egen skull, av egoism, för att han fått för sig att han av någon anledning hade rätt till det och jag kan inte för någonting i mitt liv förstå varför.

    Vad jag däremot inser är att den utsatta kvinnan kommer att behöva kämpa länge, kanske hela livet, för att kunna leva sitt vanliga liv.

    Att minska möjligheterna att kunna älska någon och stjäla en persons trygghet är ett av de vidrigaste och mest förnedrande brott jag kan tänka mig.”

    • Maggan Says:

      Asså svårt att säga emot någon på den sista meningen, men i övrigt … jaa, fortsätt att säga det tillräckligt högt och ofta så blir det ju sant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: