Hej fula gubben

Unnar mig en paus i mitt planerande av en skoj och lärande tunnelbaneorientering för illitterata för att istället skriva lite om schyssta snubben, jag med. Kände dels  att det blev lite tråkig stämning, dels att jag hade en del att tillägga. Och kanske kände jag  även NEJ SKA JAG NU ALDRIG FÅ HÄNGA MED KAWA VILKET JAG STUNDTALS FANTISERAT OM.

Alltså. Ja, det är (milt uttryckt) irriterande när en man får supermycket hauss över något man kan tycka borde vara självklart för alla & envar  och/eller redan utförts av en eller flera kvinnor. Men det är ju för det första inte den enskilde mannens fel och en schysst snubbe är ju klart överlägsen any random plain n’ simple snubbe, ja? Därför tycker jag att det är lite synd att kritisera företeelsen på nästintill individnivå hellre än generellt.

Vidare till detta att många feministmän skulle ha en dold agenda, utom möjligen när de står knäpptysta vid spisen och föder barn UTAN att facebooka om det….någon kommenterade typ att ”strävan ska ju finnas där naturligt” alltså förlåt men vad dumt dumt jättedumt. Antar att rättrådiga strävancentrat i hjärnan är kajko hos så stor tårtbit av mänskligheten att det får räknas som normalt. ANNARS HADE VI LIASOM INGEN OJÄMSTÄLLDHET, OJÄMLIKHET, RASISM ELLER VINTERKRÄKSJUKA. Att någon av oss, oavsett vagina/pianist, gärna skulle brinnabrinnabrinnapoff helt i det fördolda bara för Sakens skull…?  För att det är Rätt och Riktigt? Hallå Vatikanen? Har ni självservice per telefon, need to file a citizen’s kanonisering?

Ja man vill ju gärna tänka sig att man är lite mer raffinerad än så. Att vi inte tickar och går efter vad som får oss att må bra, uthärda och gärna ligga lite nu och då. Men hur många halv- (nu är jag myyycket generös) stringenta böcker skulle Sveland ha skrivit utan någon som helst feedback, vad är poängen med ett Pussy Riot i min garderob och – flämt! – OM ETT KVINNOPARTAJ FALLER I SKOGEN, HÖRS DET VERKLIGEN DÅ?

Tanken att kvinnliga feminister som syns do it for the cause medan många manliga för credden är ju liksom både förenklad, ledsen och en extrem utkristallisering av den trötta dikotomin man/kvinna. Och ser jag till mig själv gillar jag inte alls tanken att kvinnokönet skulle ha nån slags högre inneboende moral, ett större patos. Man kan raljera och putslusta sig a’plenty över det smått patetiska i att de allra flesta av oss vill se någon som helst möjlighet till resultat, ryggdunk eller något ynka fanmail (lite tunnsått men no pressure).  

Men för min del får Schyssta Snubben gärna höras och synas. Lagom högt och klädsamt är en självklarhet så står jag i mitten, håller i min öl och ser bra ut.

48 svar to “Hej fula gubben”

  1. Paradigm Says:

    Så jävla bra !

  2. kvinnopartaj Says:

    Jaaa-aaa! Det är stjärtigt att orden får en annan tyngd när de levereras av man men vad är alternativet sett till dagens samhälle? Att inte utnyttja möjligheten? Det är ju höhö:arna man vill ruska till, inte bud(å-kuk)bäraren.

  3. Emma Says:

    Meeeen, så himla bra!

  4. Tobias Says:

    Inlägg med random gallspyende över män; 40 kommentarer.

    Inlägg som ifrågasätter det; 4 kommentarer.

    Just sayin’.

  5. Okinava Says:

    Tack, nu kan jag slippa skammen och skulden jag känt sen det tidigare inlägget.
    Fan, man vill ju vara bra OCH få höra det. Men inte bra FÖR att få höra det.

  6. Clementine Says:

    Jamen jag är väl jävligt korkad då som tror att män faktiskt har en önskan att bidra utan att få något för det (förutom mer tid med sina barn, mer välmående medmänniskor osv.osv.) annat än ett mer jämställt samhälle. Och jag fattar inte, har de eller har de inte en dold agenda enligt dig? Ingen har väl påstått att kvinnor har en högre moral eller att någonting skulle komma självklart (som känsla för att uttrycka sig smakfullt…) för Herr och Fru Banan, eller att det inte är en jävligt känslig fråga för alla som är gifta med en schysst snubbe. Men, jag stör mig på när min hjärtesak behandlas som säsongens must have av någon jävla posör, man eller kvinna. För seriöst, vi kan mosa ner LD i skorna tills hon aldrig tar sig upp igen, men nu helt plötsligt blev det dålig stämning? Vad handlar det om egentligen?

    • Tobias Says:

      Nu förstår inte jag riktigt… är det så att män per definition är posörer för att de berättar vad de gör?

    • Tobias Says:

      Och om du med ”din hjärtesak” menar jämställdhet/feminism/whatever så är jag rätt säker på att det är de flesta av dessa ”posörers” hjärtesak också.

    • kvinnopartaj Says:

      Nä, jag tror att de män som är på tapeten, undantaget kanske flyktingbloggaren då, precis som Okinava skriver ovanför gärna vill vara bra, få höra det och/eller kanske känna en whiff av belöning i form av ngt slags resultat.

  7. kvinnopartaj Says:

    Jag fattar inte vad som blev dålig stämning, att vi tycker olika?

    Jag tolkade Bettys inlägg som rätt kritisk mot fenomenet ”män som yttrar feministiska självklarheter”. Jag håller mig inte omedelbart kritisk till fenomenet. Hade hon varit kritisk mot en specifik man och pekat på hur han hade motsagt sig själv, varit ute och cyklat rejält i min mening osv så hade jag kanske ”mosat ner honom” såsom jag kritiserat LD i specifik frågor där jag tycker att hon är helt offpist.

    Men det var ju inte det inlägget handlade om? För mig går det inte att jämföra.

    /Siv

  8. burgschki Says:

    Problemet är väl att frågan består av regnbågens alla gråfärger och inte tillåter ett onyanserat svar. Det är väl självklart att det finns en massa posörer vars feministiska agenda egentligen består av en önskan att få sig en massa ryggdunkningar, precis som det finns de som vill rädda världen och volontärarbeta enbart för att skapa sig en image och känna sig bra (hello prinsens Sofia) det bakomliggande syftet påverkar resultatet.

    sedan finns det en massa schyssta snubbar som är feminister för att de är feminister och vill ha ett jämställt samhälle och gärna berättar om det också. de kan gärna få all min credd och ju fler som går ut med att de är feminister desto bättre är det och normer påverkas osv osv. Problemet är att tidigare nämda posörer sabbar för de snubbar som är schyssta på riktigt.

    • Tobias Says:

      Jag vet inte riktigt var jag ska börja… Jag trodde först och främst att det handlade om att män inte ska berätta om något de gör eftersom… eller nej, jag fattade aldrig varför det skulle vara så.
      Men är det istället så att det finns diaboliska posörmän, och när de gör något normbrytande och berättar om det förstör de för de män som faktiskt ÄR feminister och gör något normbrytande? Jag förstår faktiskt inte det heller då de oavsett motiv faktiskt gör något bra, de ”riktiga” feministmönnen fortfarande rimligtvis ska vägas på egna meriter, och inte minst; vem är det egentligen som avgör om någon är posör eller feminist?

      Jag tycker allt som skrivits om att män bara ska göra, men inte har rätt till en önskan om uppmärksamhet, är obehagligt. Penisförsedda ska bara göra utom minsta förhoppning om uppmärksamhet, samtidigt som de rättlärde avgör om dessa maskiner är posörer eller feminister.

      • burgschki Says:

        ”diaboliska posörmän” nu överdriver du. posörer är fåniga helt enkelt.och det skiner oftast igenom, vad der än handar om. det handlar inte om att män ska göra och inte prata om det det handlar om oproportionerlig uppmärksamhet män ofta får för en massa självklarheter.

      • Tobias Says:

        Men så vadå, männen ska vara tysta så vi inte råkar få för mycket beröm? Det är mannen som gör något bra som ska skuldbeläggas?

    • burgschki Says:

      Asså jag vet fan inte. Jag kan typ baxna över att män som anser att kvinnor ska vara jämställda får credd för att de tycker det. För det är så himla självklart.

      Samtidigt är det ju inte det i dagens samhälle och alla slags ansträngningar bör ju uppmuntras. Som jag skrev ovan ”sedan finns det en massa schyssta snubbar som är feminister för att de är feminister och vill ha ett jämställt samhälle och gärna berättar om det också. de kan gärna få all min credd och ju fler som går ut med att de är feminister desto bättre är det och normer påverkas osv osv.”

  9. Betty Says:

    Det jag inte fattar är varför man måste få bekräftelse utifrån för att man gör något som gynnar en själv? Jag menar, dela föräldraledighet och hushållsarbete och vab och vara en vettig människa med vettiga åsikter gör man väl för att man typ… vill vara med sina barn, inte vill utnyttja sin partner, vill må bra över vad man gör och tycker osv. Det är det här att man ska få någon slags affirmation på att man inte är ett rövhål jag tycker är så jäkla konstigt?

    Handlar väl inte om någon självuppoffrande, huvudrakande, asket för det utan om att alla är vi oss själva närmast och kanske räcker det för de flesta? Att veta att man liksom inte gör det förgäves och man behöver ju inte dra in hela världen i det för det?

    Jag fattar fortfarande inte man måste få höra att man är bra för att man råkar vara vettig. För de saker man gör, om de är utöver vad som är bara vad vilken människa som helst med rätt antal hjärnceller gör, så fine. Men bara för att? Jag är med Clementine på det.

    • Tobias Says:

      Normbrytande beteende. Betingning. Vanligt flockbeteende. Bekräftelse. Sticker ut hakan. Avsäger sig privilegier.

      Det är kortfattat (de längre utläggningarna finns i tidigare kommentarer) anledningarna till att det inte är riktigt så enkelt som du vill få det till. Män som är feminister även i praktiken får utstå en hel del, som vi enkelt kunnat undvika genom att hålla käften, skita i hela grejen och ändå kom hem till ren disk och bäddade sängar.

      Alla sneda blickar, taskiga attityder, viskandet bakom ryggen och handikappet både på jobbet och i resten av vardagen. Stigmat man som man får av att inte ställa upp på det grabbiga brölandet runt fikabordet (som även 90% av tjejerna deltar i), att tacka nej till det strategiskt viktiga uppdraget för att man ska tillbringa tid med sitt barn, och alla andra sätt man som feministisk man bryter mot normen.

      Ja, det borde vara självklarheter, och för oss är det ofta det. För folket omkring oss är det dock INTE det, och det låter dom oss veta genom allt från hånleenden och viskningar till petning från projekt (”samarbetssvårigheter”) och utebliven lönehöjning (”du har ju lite samarbetssvårigheter”).

      Alltså, varje gång vi bryter mot normen innebär det en uppoffring och obehag betydligt djupare än ”men det är så äckligt med bajsiga blöjor”. Jag vet inte, det kan vara så att kvinnor inte haft någon anledning till att fundera på det här, och alltså inte tänkt på det, men om någon av er har det och ändå anser att vi ”bara ska göra, för det är ju en sån självklarhet”, få tycker jag du är grymt oempatisk.

      Och snälla, inget förminskande nu, om det nu inte är så att ni faktiskt varit med om eller sett det här och ändå tycker att det bara är gnäll.

      • kvinnopartaj Says:

        Nej, inget förminskande med flit, absolut inte. Tro mig. Men jag måste verkligen leva i en mycket mer jämställd värld. Eller samtidigt inte, min man blev trakasserad av sin chef pga att han tog ut föräldraledighet, men jag tänker att man ju inte gör det för att det är en sån självklarhet utan för att man ju själv ändå också vinner på det? Sedan tycker jag visst att det kan vara värt att credda, jag är inte svartvit i den här frågan på det sättet, jag har bara svårt att se behovet av den yttre bekräftelsen för saker som ändå gynnar en själv. Och som sagt så blir det ju en subjektiv fråga, mitt inlägg handlar om en viss grupp unga (medie)män som är snabba på att kritisera andra män, men samtidigt gynnas av samma strukturer utan att – i många fall – låtsas om det. Det känns oäkta, oärligt. För mig, således subjektivt.

      • Okinava Says:

        Jag tycker att du, Tobias, tar upp några mycket bra saker här. Framförallt det faktum att det finns ett pris att betala, främst från verklighetens folk (stolta icke-feminister, oavsett kön) som har svårt att acceptera feminister (oavsett kön).

        Det är självklart för mig att arbeta för jämställdhet, men det finns både pris man betalar och vinster att få i det arbetet.

      • Betty Says:

        Men nu tror jag att jag kanske fått tag på det jag stör mig mest på, nämligen att dessa schyssta snubbar får ju massor av credd och blir hyllade för att de är feminister och då blir det så jäkla platt och pinsamt när de vill ha MER credd för att de är så himla upplysta, när mycket av deras popularitet baseras just på att de har dessa åsikter. Alltså: om man blir uppskattad och får uppmärksamhet FÖR ATT man har bra åsikter/gör bra saker, så blir det i mina ögon pinsamt att spela på att man är en schysst snubbe när man ju redan kommit någon vart just på grund av detta. Man vill bli dubbelcreddad.

      • Betty Says:

        Och det är ju inte deras fel så att jag tycker att det är något medvetet drag per se, utan mer en konsekvens av att vi är så vana att hylla de som inte måste slåss för en sak, utan gör det ändå. De som inte tillhör gruppen utan står utanför och gör ett mer aktivt val. Men det skaver ändå.

        Eller jo. I vissa fall är det tamefan medvetet, men alltså i det stora hela. Blir lite svårt att hålla isär eftersom jag irriterar mig både på mönstret, strukturen, grupperna och någon individ.

      • Janica Says:

        Det du skriver låter skitjobbigt, toppen att du jobbar emot det, och välkommen till min värld.

        Även kvinnor som praktiserar feminism får utstå en hel del som vi kunnat slippa om vi bara hållit käften, så det förvånar mig inte alls att du som man upplever motsvarande. Jag som jobbar i en mansdominerad, konservativ miljö får dras med sexism i stort sett dagligen, och gör mitt bästa för att kämpa emot det för att jag inte klarar av att hålla käften. Hade du suttit i vårt fikarum och markerat att brölarnas unkna kommentarer inte var ok, hade jag uppskattat det och förhoppningsvis låtit dig veta det, men samtidigt- vad hade alternativet varit? Hade du hållit käften hade jag ju tyckt att du var ett rövhål.

        Det jag försöker säga är att normbrytande beteende aldrig är lätt för någon. Jag vill inte på något sätt förminska det du beskriver, men jag som hela tiden behöver hävda mig för att jag är kvinna och ta skit för att jag inte alltid agerar som det förväntas av mig som kvinna, kan ibland känna mig lite desillusionerad, och blir irriterad på män som väntar sig en eloge för att de uppfyller minimikraven på vanligt anständigt beteende.

        Utveckla gärna det där med ”uppoffring”, jag förstår inte riktigt. Du offrar karriärsmöjligheter osv, ja, men återigen, vad är alternativet? Hade du skitit i jämställdheten och lagt disk och barn på din fru hade du ju varit en skitstövel, och det är du ju inte, så då agerar du ju i enlighet med dina värderingar och din personlighet? Alltså för att återknyta till Bettys ”vettiga människor gör vettiga saker”.

        Ok, det här blev omständligt men nu är jag för trött för att förtydliga. make sense?

  10. Tobias Says:

    Jag förstår verkligen inte relevansen i ”men annars skulle du ju vara ett arsel” av så många anledningar.
    Att alternativet skulle vara dåligt betyder inte att något är lätt. Jag skulle kanske vara ett arsel enligt min och er definition, men det är lättare att vara ett arsel i vissas ögon än att ta ställning, och konsekvenserna av det.

    Jag tycker argumentet är skitkonstigt, och att det ekar av ”men du är man, du har det så jävla bra ändå.”

  11. Robban Says:

    Tack Janica!

    Du beskrev det jag menade med ”strävan ska ju finnas där naturligt”.

    Men om författaren till inlägget tycker jag är värd en avsugning och diplom varje gång jag reagerar som en sund människa på något jag fått lärt mig inse är fel sedan barnsben utan belöningspedagogik, så inte mig emot.
    För det är ju det hela belöningen handlar om, att man får betalt för det självklara.
    Men ni kan vara lugna, jag fortsätter min verksamhet pro bono.

    Kanoniseringen kan vänta några år till.

    • Tobias Says:

      Du slår mig som en typiskt passiv feminist som aldrig tagit aktiv ställning, och därför inte riktigt kan relatera till det jag beskriver. Du slår mig också som någon som inte riktigt har koll på de sociala processer jag talar om, eftersom du pratar om ”belöningspedagogik”.

      Du slår mig faktiskt som någon som faktiskt inte riktigt hänger med i resonemanget, men ändå bestämt sig för att stå upp för ”feminismen” eftersom du då får känna dig som en del av den största kommentatorsgruppen, mao en tvättäkta ”schysst snubbe” så som den beskrivs i de förra inlägget.

      Grattis, du har precis bevisat din tes, om än i en skala begränsad till en person.

      • Robban Says:

        Nu var det inte dina resonemang jag svarade på direkt Tobias, kanske indirekt.

        Det jag egentligen vill ha sagt är väl att det är helt okej med belöningar och cred i vardagen mellan oss människor.
        Däremot tycker jag feminismen bör passa sig för att framföra män som goda exempel, för så fort det sker, så ger man också en måttstock till alla oss andra.

        Samt att när någon av oss män som framhållits som en god människa och feminist väl skiter i det blå skåpet, så är det feminismen och kvinnorna som får stå i skamvrån med honom, eftersom han var feminist.

        Jag vet att raljerade för mycket i mitt förra svar och det skäms jag över. Men istället för att undra vad jag menade så raljerade inläggsförfattaren över min korta men rätt så sanningsenliga beskrivning av hur vi fungerar i min lilla värld.
        Ungefär som en man när han börjar en mening med ”Men lilla gumman”.
        Härmar man den attityden så är vi snart tillbaks hundra år i tiden.

        Så till syvende och sist. Nej, jag tycker inte man ska kunna kräva cred eller beröm för att man gör rätt. Det urvattnar det hela, ungefär som att man lär barn att vara tysta i affären genom att lova godis vid kassan.

      • Tobias Says:

        Jag tolkade inte inlägget som vänt mot dig Robban (det går ju bara att svara i typ två eller tre led, så bäst att förtydliga), jag tror författaren använde din kommentar för att sammanfatta den syn många har.

        Det har aldrig talats om någon som kräver beröm. Det har hela tiden talats om mäns RÄTT till att berätta om vad de gör, och att det inte är FEL att berömma dom.
        Jag tycker det verkar som du och jag har helt omvänd kausalitetsuppfattning (om det ens är ett ord. Det är långt, och jag har lärt mig att långa ord ger respekt). Jag menar inte att man ska göra bra saker för att få beröm, jag menar att man ska få beröm för att man gör bra saker. Du kanske tycker att det är en nyansskillnad, men för mig är det som natt och dag.
        Jag tycker dessutom att det är alldeles för svårt för mig att avgöra om någon gör något för att få beröm eller om hen gör det för att det är rätt, och då föredrar jag att tro att det är för att det är rätt, och således berömmer jag. Jag tror inte att jag är sensationellt dålig på att avgöra vad människor har för motiv, utan att de flesta faktiskt är lika dåliga som jag och alltså hellre borde fria än fälla.

        tl;dr – Det är inte fel att berömma eller få beröm för något man har gjort, men det är fel att göra något enbart för beröm. Det är inte heller fel att berätta om vad man gjort.

  12. Virrpanna Says:

    Intressant diskussion.
    Jag håller med om att (jag hatar att inleda inlägg med ”jag håller med om att”, men ändå) män som kliver ur sina förväntade könsrollsbeteenden får ta konsekvenser av detta. Jag har varit med om män som ifrågasatts av sina arbetsgivare då de tagit hälften av vab-dagarna, ifrågasättande av anpassning av arbetstider efter att ta hälften av lämningarna och hämtningarna på dagis och fritids, ifrågasättanden av ”motvilja” att delta på kvälls-/helgaktiviteter med jobbet med motiveringen att spendera tid med familjen och barnen, osv.

    Problemet med detta är ju att det blir en negativ förstärkning av ett positivt beteende. Poängen med att omgivningen uppmuntrar ”goda exempel på jämställda handlingar” är inte enbart att personen själv kan sträcka på sig, utan i förlängningen även att fler gör samma sak. Förenklat och idealistiskt beskrivet.

  13. Virrpanna Says:

    Beroende på hur man definierar negativ förstärkning.

    • kvinnopartaj Says:

      Nejmen negativ förstärkning betyder ju att sannolikheten för ett specifikt beteende ökar för att undvika ett visst obehag. Men det är skitsamma, jag förstår vad du menar.

  14. Virrpanna Says:

    Ja, du har helt rätt. Jag använda begreppet slarvigt. Tur att det inte är en tenta, men synd att det överskuggade det jag ville säga.

    • kvinnopartaj Says:

      Haha nä, det gjorde det inte. Vanligt att man använder det felaktigt bara. Inte meningen att läxa upp.

      • Tobias Says:

        Man kan nog se det som att det är korrekt använt, förutsatt att man tittar tillbaka ett par meningar till ”får ta konsekvensen av detta.”

        Om obehaget blir större än eh… behaget (heh) vid ett visst beteende kommer det beteendet försvinna. Om man straffas för mycket av sina jämlikar för att man gör något normbrytande, och inte får en tillräckligt fluffig känsla inombords kommer man sluta agera mot normen. Så negativ förstärkning kan nog absolut vara rätt.

      • Virrpanna Says:

        Problemet är att det inte kallas för negativ förstärkning (vilket jag var helt säker på, tills jag faktiskt kollade upp det nu).

        Men om vi skippar definitionen (som jag iofs tackar för upplysningen om att jag använde felaktigt), så tror jag att om du vore en hund så skulle det fungera precis så som du beskriver (att du kommer avbryta beteenden om du inte får en ”tillräckligt fluffig känsla inombords”), medan jag tror att människor är mer komplexa än så, och att risken för att den upplyste, jämställde mannen upphör att göra det han tror på, på grund av bristande bekräftelse, är mindre än den negativa konsekvens det medför att andra män, som kanske reflekterat över detta missförhållande, ser ”kostnaden” (för att lämna behavioristiska definitioner utanför detta) agerandet medför och undviker att förändra sitt eget beteende till ett mer jämställt.

  15. kvinnopartaj Says:

    Haha men åh, nu blandar du ihop bestraffning med negativ förstärkning. Ett negativt förstärkt beteende är ett som funkar då det tar bort ett obehag.

    • Tobias Says:

      Ja, där en bestraffning är ett typiskt obehag… Ett beteende kan förstärkas hos en individ genom att man bestraffar denne när den inte uppvisar det önskade beteendet. Exempelvis kan du ge ditt barn en örfil när dess rum är ostädat så kommer med tiden barnet börja städa sitt rum oftare.

      Bestraffning kan användas både för att ta bort och förstärka ett beteende, beroende på NÄR det används. Men det känns som diskussionen börjar glida in på helt andra och betydligt mindre viktiga områden.

      Mvh
      The dog whisperer

  16. kvinnopartaj Says:

    Det är möjligt att man med hundar handskas med begreppen friare, och det är inte superviktigt men eftersom ämnet kom upp så måste jag ändå…. Positiv/negativ förstärkning är inga värderande ord. Negativ förstärkning handlar alltså inte om att du tillför något dåligt för att få individen att bete sig på ett visst sätt. Negativt betyder att något minskar, försvinner, positiv att något adderas. Ett negativt förstärkt beteende är ett beteende som förstärks (sannolikheten för det ökar) för att det tar bort ett obehag. Ex. på negativt förstärkta beteenden är att ta ett glas vin när du är orolig, värktablett när di har huvudvärk, äta när du är hungrig. Ditt beteende får obehaget att minska och eftersom ditt beteende är funktionellt tenderar det att förstärkas. Funkar alvedonen så lär du ta en nästa gång.
    Ett positivt förstärkt beteende är ett som ökar då du lägger till en uppskattad konsekvens. Man anstränger sig lite extra och får beröm, sitter fint vid maten och får efterrätt.

    Ofta säger folk att ”det är bättre med positiv än negativ förstärkning” och menar då att negativ förstärkning är det samma som att skälla och hota, och så kan man ju tänka. Men det är inte vad begreppen innebär inlärningsteoretiskt.
    Bestraffning är inte heller värderande, det finns positiv (återigen i meningen att man lägger till något) och negativ (man tar bort något). Det är ett begrepp för att den konsekvens beteendet får gör att beteendet inte är funktionellt, man upphör således med det.

  17. Virrpanna Says:

    Åh, allt detta för att jag var dum nog att använda ett begrepp felaktigt. Kan vi nu plis återgå till den intressanta diskussionen?

    • Tobias Says:

      Den känns som den döda hästen, jag tror det är därför den övergått i den betydligt enklare diskussionen om operant betingning.

      Återigen, det du skrev kan absolut tolkas som korrekt, det handlar bara om att tänka steget längre än bestraffningens handling. Bestraffning leder till ett stimuli, och individen kan lära sig att undvika bestraffningen genom att låta bli att stöka ner på sitt rum, alternativt att sluta undvika städningen.

      Om man läst sin psykologi ordentligt (jag får anta att det handlar om högre nivå än gymnasiet, och nu syftar jag främst på Sara) så vet man att distinktionen mellan ”positiv” och ”negativ” anses överflödig och alldeles för simplistisk av just den anledning jag beskriver ovanför.

      Ett klassiskt exempel är ”Det varma rummet.” Du befinner dig i ett väldigt varmt rum, och du gör något bra, vilket leder till att sval luft blåses in i rummet. Är det positiv förstärkning av ditt beteende, då det blir svalare? Eller är det negativ förstärkning, då den varma luften forslas bort?

      Det handlar helt om vilket perspektiv man har, och alla som kommer med absoluta sanningar om ifall en förstärkning el bestraffning är positiv eller negativ kommer åtminstone av mig betraktas med en viss skepsis. Kommer dom sen dragandes med ”kan man sin gymnasiepsykologi” kommer jag avfärda dom med ett hånleende och gå och göra något annat.

  18. Virrpanna Says:

    Jo, jag vet begrepp sällan är entydiga, men det jag var ute efter var att återgå till ämnet. Jag tyckte att det var en väldigt intressant diskussion, och uppfattade det som att jag dödade den genom att använda ett begrepp på ett sätt som inte alla kunde skriva under på. Ja, ja. Jag får väl återgå till universums tristaste hemtenta då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: