Eller om en svängom med Justin kanske kan rätta till ett och annat?

En polare till mig muttrade nåt på FB häromdagen om en slutgiltig lösning för män över 40. Jag tänker: varför sluta där?

Fy fan, personer i medelåldern alltså. Man har ju några såna omkring sig, privat och professionellt, och det är ju inte som att de tillför något. Ärligt, man undrar ju hur fan de har överlevt upp i 60-årsåldern. (Om vi snackar föräldrar, t.ex. Eller ja, alla gjorde ju inte det, meneeh. Anywho.)

Morsan gick in i väggen nu i julas. Smack bang, nu sitter hon hemma med en ask Atarax och tre månaders vårdkö, och har väl långsamt, gradvis, börjat inse att hon nog inte kommer att börja jobba sådär i övermorgon (utan kanske … nästa år?). Panikångesten står som ett spöregn. Hjärtklappning. Oändlig trötthet. Osv. Själv är hon helt förbluffad, ja chockad. Hur gick det här till? Varför drabbades hon? Why indeed. Nämen det är ju ingen som har sagt något om detta till henne. Ingen som har fångat upp varningssignalerna, ingen som har uppmuntrat henne att slå av på takten … Utom jag då, ungefär varje gång vi har pratat. Men det är klart, det är lätt att missa sånt. Och själv trodde hon ju aldrig att det kunde gå så här långt. Inte för henne.

Visst, hon harvade runt med en gubbe från samma generation i ett par tre år, tog ensamt ansvar för hela deras relation, köpte husvagn, gick back en 50 lakan på hela affären eftersom den stannade i hans vårdnad när de separerade, men hey – lärdomspengar. Och sen så var det ju den där nedrans livmoderhalscancern, och ett års förnedring från sjukvården … ja just det, och sen tar hon ju helt bisarrt mycket ansvar på jobbet, inte bara för själva uppgifterna utan också för trivsel och sammanhållning. Utan att någon tackar henne för det. Nämen nu när du säger det, det är verkligen obegripligt att en människa med livspusslet i en sån total harmoni, som är i så fullständigt synk med sitt inre, som utgör själva sinnebilden för en balanserad och färdiganalyserad person – att hon en dag slutar fungera. Go figure.

Detta självpåtagna självuppoffrande självskadebeteende som våra mammor ägnar sig åt. Tror ni att en vända i arbetsläger kan få dem på andra tankar, eller vilken grad av Endlösung ska vi sätta in?

Okej, nog om detta. Men jag är inte färdig än. Vi har ju inte ens börjat prata om papporna. DÄR kan vi snacka destruktivitet på en helt oöverträffad nivå. Nej, det får bli nästa gång.

Toodle pip, Mags

11 svar to “Eller om en svängom med Justin kanske kan rätta till ett och annat?”

  1. lilla S Says:

    Längtar till en annan gång!

  2. Ia Says:

    morsan har kommit på en helt egen lösning. Hon projicerar ALLT på sin närmsta omgivning. Otroligt effektivt..

  3. burgshcki Says:

    Mammor som förtvivlat ringer och hackgråter och vill prata så lägger man på och hon har lättat sig hjärta och själv sitter man där, 16 år i spillror pga broderns självmordsförsök och ätstörningar galore, med hennes pengaångest och äktensskapsproblem jag försökt bena ut åt henne adderat på allt. så helt plötsligt tio år senare har de blivit någorlunda stabila och trots att de ibland ringer och hackgråter kan man själv ringa mitt i en panikångestattack förhjälp för om det är någonting sådana mammor hajar så är det svärta.

    förlåt för kommentarskapning samt efterapande av skrivstilen. fick feeling o sådärva.

    • Maggan Says:

      Ja det är ju iofs alltid nåt, att hon hajar svärta alltså. Kan inte riktigt säga detsamma. Min morsa sa bekymrat när jag hade påbörjat min första terapiomgång: ”Jag trodde det var meningen att du skulle må bättre av den där terapin ..!”

      • burgshcki Says:

        Ja, hon hajar inte sunt mammabeteende men hon hajar mänskligt felande och förtvivlan. Vettefan vad jag föredragit.

        Hur som helst, jag hoppas din mamma kommer på bättringsvägen. Det låter för jävla hårt som hon har det.

  4. Ingrid Says:

    Ursäkta….. Men fyfan, jag känner någon slags lättnad över att jag inte är den enda kvinnan men helt fucked up morsa som inte fattar vem av oss som ska föreställa vuxen ( jaja jag är också vuxen, nu, men vi var liksom tonåringar samtidigt, och sen dess har hon inte lyckats växa upp). Tack hörni!

  5. adrenalin Says:

    Totalt uppfuckad, jättebarnslig mamma här med. Och nu är hon död och jag saknar henne så sjukt mycket.

  6. prom dresses plus size Says:

    It is however quite significant to pick only reliable and expert vendors to make sure you conclusion up with the authentic bargain. ticketsfornascar.wetpaint” Discount Nascar tickets

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: