Någonstans gick det ju jävligt snett, kan vi enas om det? Av någon anledning bestämdes det att monogami var det vettigaste ur ett överlevnads- och/eller samhällsperspektiv och så klubbades det beslutet ungefär på samma sätt som man klubbade att Jesus skulle vara gudomlig och allt bestämdes nog av några snubbar som senare skulle figurera i en taskigt skriven bok av Dan Brown. På en höft sådär.
Det känns ju så uppenbart när man tittar på det. Varför skulle monogami vara vettigt? Det finns liksom ingen anledning till att vi ska ligga och gnida oss mot en och samma människa livet ut, INGEN! (Ja, men jag VILL ju bara vara med min… jaha? Jag skiter väl i dina läskiga små preferenser, vi talar samhällsperspektiv här raring.)
När de bestämde det här så var de ju tvungna att att på något sätt se till att det efterlevdes också. Så man skapade förbud inom religioner, förbud som sa att det där med att lusta efter din nästa är något du kan få grillas för. Sugigt. Eller så får du gifta dig med många på en gång, men bara om du är man. Ja, vad slumpartat och tokigt det kan falla sig. Tihi.
Åter på banan då: förutom dessa förbud tänkte man skapa lite morötter också. Morot över piska fungerar ju alltid, som den gode Bamse har lärt oss. Så vi fick en kultur fylld av romantiska bilder av evig (heterosexuell) kärlek, om att hitta den ende och lyckliga livet ut. (Tänk nu också på att medellivslängden på den här tiden kanske var ungefär 40 år? Så ”livslång kärlek” handlade ju inte om att kåta upp sig på en och samma människa i 60 år, utan kanske 20. Lite mer uthärdligt, om vi säger så.) Mhm. Men så blev det ju inte.
För vi skiljer oss. Vi är otrogna. Och vi ooh:ar och aaah:ar över de djur som är monogama men glömmer bort att de i snitt lever i 10 år. Då är det väl klart att den lilla sjöuttern inte släpper taget om sin partner, men vet ni vad sjöuttern hade gjort ifall hen hade levt tills hen blivit 80? Väntat tills partnern somnat och sedan simmat medströms till första bästa nya sjöutter. Och då inte bara för att hålla handen, om vi säger så.
Helt krasst ser det ju ut såhär: vi är inte monogama. Vi lever tills vi är över 80 år (och längre blir det hela tiden) och vi ska förväntas tända enbart på samma person under ca 50-60 år? Åh, det orimliga! Vill man så får man, självklart, men det troliga i att det är det som är ”menat” och det vettiga i att allt utöver det döms som fel och fult?
Om vi tar och sätter oss i smågrupper och diskuterar, så kan vi ju samlas här i klassrummet sedan och unisont enas i någon slagkraftig slogan om att monogami is not for me, om man säger så? Att se sin partner som just en partner är väl det sundaste man kan göra i den här frågan. En bästa vän som man delar på vardag, sysslor, familj, projekt och livet med. Men liggandet? Pirrandet? Kyssandet? Enbart en enda livet ut? För alltid? Så snustorrt.
Men det får man ju inte säga i det här… samhällsklimatet! Inte tänkte jag säga ”landet”, det sparar jag åt de kommentarsfältsherrarna serrni! Det är något vanvettigt provocerande med att som kvinna (och mamma!!) ifrågasätta den livslånga troheten. Och tacka fan för det, när varenda kulturyttring vi möter framhåller just romantisk monogami som det enda alternativet. Vi har kommit lite längre nu, man får vara gay också, men det är ungefär allt.
Vi går tamefan baklänges till råga på allt. På 70-talet, om vi skalar bort hypen och ryktena och myterna, fanns det trots allt ändå en kärna av mer fri kärlek. Men nu är det otrohet med tvåsekundershångel på en skattjakt. När våra barn är vuxna kanske vänner av det andra könet är över gränsen? Happy times, jolly times.
Hej samtiden, gå och skjut er.
/Betty
kvinnopartaj 
maj 31, 2012 kl. 20:25 |
va?! Maggan sa ”två minuter, annars räknas dente”.
juni 1, 2012 kl. 04:17 |
Du, du behövde dom där hånglen så jävla mycket mer än jag. Två minuter av ”tar-en-för-laget-okej-då-jag-måste-väl” kan inte klassas som otrohet på någons lista. Dessutom hade jag snus inne, annars hade jag hjälpt till.
/Mags
juni 1, 2012 kl. 07:07
Aaa sant!
”ja vill inte ha hon me snus”
maj 31, 2012 kl. 21:47 |
[…] bara säga lite snabbt det här är något av det bästa jag har läst på sistone på temat samhällsbetingad tvångsmonogami. Och […]
juni 1, 2012 kl. 06:06 |
Word! Jag kan förstå om man inte vill att ens partner ska ligga eller hångla, eller ens pussas, med andra liksom från början, men efter ett par år bör man väl vara såpass säker i sitt förhållande att man inte oroar sig för att hen ska bli kär i första bästa och ta sitt pick och pack och dra? Om man förlitar sig på hångelförbud för att man ska få behålla sin partner ska man nog ta sig en funderare på vilket slags förhållande man egentligen har.
juni 1, 2012 kl. 08:26 |
Nej kära Betty!
Jag tänker fan inte gå och skjuta mig nu när jag äntligen har hittat er blogg. Möjligtvis att jag skjuter mig den dagen ni slutar bloggar men det kan vi ta då.
Du satte just ord på mina tankar och jag kan ibland deppa ihop över att vara ”låst” i ett förhållande och i en familjelycka pga. rådande normer.
Det är inte så att jag på något vis känner behov eller lust att ligga runt, men rent själsligt skulle jag må bra av att veta att det är ”ok” om jag skulle vilja.
Sexualiteten är helig på samma sätt som våra kroppar, varpå attraktion och sexuell förening är en skänk från ovan. Människans bästa lyckopiller. En vän till mig blir alltid sugen på att ha ”affärer” när hon har ägglossning och mår skit över att känna så. Herregud, hon är inte mer än en människa med drifter.
Hursomhelst. Bra inlägg.
juni 1, 2012 kl. 08:36 |
Ja! Man ska fasen inte slafsa bort sin sexualitet.
Och tips om hopp: det är betydligt fler Svenssons som låter sina partners hångla med andra än vad som sägs på föräldramötena.
juni 1, 2012 kl. 10:45 |
Jag säger bara:
Kom inte hem och berätta några detaljer, jag vill helst inte veta något. Inget jävla kärleksmys. Och regnkappa på!
juni 1, 2012 kl. 13:48 |
Ja men precis. Vi nojsar inte med någon vi redan känner, det blir mao bara meningslösa engångsgrejer for fun.
juni 1, 2012 kl. 14:05
For frun?
juni 1, 2012 kl. 12:06 |
Sjukt mycket sant!
juni 4, 2012 kl. 16:37 |
Föreställningen om att man bara ska tända på sin livspartner är orealistisk, ja – men pratar vi monogami eller trohet? Är båda parter överens om att det är ok att ligga med andra inom definierade ramar – grattis. Om man däremot ligger runt bakom ryggen på sin partner som förväntar sig trohet och inte blivit informerad om motsatsen? sjukt provocerande.
Sen tror jag inte att det bara är samhällelig romantikindoktrinering som står i vägen för förhållanden där både man och fru och älskare och älskarinna är sådär härligt avslappnade och nyknullade och lyckliga. Folk har känslor som inte går att rationalisera bort. Att ogilla tanken på ens stora kärlek i säng med en annan betyder inte nödvändigtvis att man lider av moralpanik, det är bara så vissa av oss är funtade. Eller så är det bara jag.
Det är underligt. Trots att jag också tycker att samhället framhäver en bild av romantisk monogam kärlek som det enda rätta, ser jag inte det i min vardag bland folk jag känner. Jag är omgiven av frigjorda vänner som sprider kärlek och kroppsvätskor åt alla möjliga håll, eller tycker att man ska göra det i teorin iaf. Jag blir chockerad på riktigt och sträcker mig efter luktsaltet och känner mig som ett viktorianskt kadaver.
juni 8, 2012 kl. 09:15 |
Ta gärna en titt på http://www.polygamera.nu/ som bland annat drivs av en vän till mig. De finns även på twitter som @polygamera.
juni 12, 2012 kl. 19:35 |
”Men nu är det otrohet med tvåsekundershångel på en skattjakt.”
Träffad. Bullseye… aj!
Annars. True.
juni 12, 2012 kl. 23:09 |
Själv är jag – likt Janica – av en helt annan erfarenhet då jag hängde ganska länge med ett gäng queera feminister som alla proklamerade för polyamorösa förhållanden (eftersom den gängse uppfattningen var att tvåsamheten bara var ännu en i raden av institutioner uppfunna för att förtrycka kvinnan och hamna i beroendeställning till mannen). Det kändes bara så förbaskat krystat efter ett tag.
Jo, jag tror visst att man kan attraheras av någon annan än sin eventuella partner, och är båda på det klara med att ha ett öppet förhållande säger jag bara: kör i vind! Men att det skulle vara direkt ”onaturligt” att välja monogami känns väl lite väl stramt tilltaget. Och enligt ”evolutionsteorin” borde vi väl förmodligen jaga vår egen mat också och slå ihjäl den med bara nävarna, ha ihjäl varandra för att visa vem som är mest dominant och så vidare, och det känns inte som den mest rimliga måttstocken för sakernas vara och icke vara, direkt.
Vill man sprida sin kärlek i åt flera håll är det väl inget som står i vägen för det! Använd skydd och lev livets glada dagar! Men vill man ha något slags grönt kort för att ha ”affärer” eller knulla runt bakom ryggen på en eventuell partner som tror att man ska vara trogen så tycker jag inte att man ska ta på sig offer-koftan eller känna att man mår dåligt för att man egentligen vill vara ”fri”, det är väl bara att göra slut? För inte sjutton ska du väl behöva ljuga eller såra någon annan för att få sin egen sexualitet tillfredsställd. Eller?
juni 13, 2012 kl. 04:38 |
Jag kan inte svepande säga vad folk har rätt att göra för att värna sin sexualitet men personligen så ser jag ju helst att reglerna i ett förhållande bottnar i ett samförstånd mellan båda parter.
Jag förstår vad du menar men de gruppnormer som du vänder dig mot är ju en minoritet som är extrem åt det andra hållet. Detta inlägg var skrivet med den heterosexuella kärnfamiljsnormen som utgångspunkt. Den där du hittar Den rätte och lever lyckligt och tillfredsställt ever after, annars var det inte meant to be…
juli 17, 2012 kl. 09:00 |
Det finns historiskt sett även kulturer där kvinnor förväntades ha flera män. Bara en liten detalj 😉