Hur många kalorier bränner hat?

Att banta är att hata sig själv. Jag fattar inte varför man pratar så lite om det? Som att det ”bara är att äta mindre, röra sig mer” och så är det okej. Älska din nästa, älska dig själv, men se till att förändra dig. Jo tjena.

För att gå ner i vikt måste du hata dig själv. Bäst resultat får du ifall du verkligen äcklas av dig själv. Du ska helst nypa i varje liten valk, inbillad eller ej, bilring och hängande hud. Slå på låren så de dallrar. Skaka på armarna, granska dubbelhakan och pressa fram celluliter var helst du kan. Då kan du gå ner i vikt.

För jag pratar inte om lite trivselvikt som ramlade på en några dagar efter trettioårsfesten. Jag pratar inte om de där envisa sista tre kilona som sitter fast på rumpan efter tredje ungen. Jag pratar inte om att försöka träna bort sommarens extrakilon som kom som ett brev på posten efter sju veckor av frosseri.

Jag pratar om tjockhet. Om att gå från tjock till normal. Från fet till icke-fet. Från äcklig och ful till mindre äcklig och ful. Då måste du hata dig själv. Ju mer, desto bättre.

Nu kör jag en ”de flesta tjockisar har” här, och vet direkt att alla inte håller med. Sessan kommer säga emot precis varenda liten sak till exempel. Men det är väl klart att det finns undantag från regeln, det skiter jag i. Jag är övertygad om att jag har rätt i det här, så jag kör:

De flesta tjockisar har bättre koll än vilken smal som helst på näringslära, kaloriinnehåll, motionsnytta och så klart viktnedgång. Kan ni energiinnehållet på olika frukter sådär i huvudet? Det kan jag. Vet ni vad som bränner mest kalorier av att jogga och hoppa studsmatta? Jag har full koll. Jag kan göra en uppskattning i huvudet av middagen jag ska äta och vet exakt hur långt jag måste jogga efteråt för att inte gå upp de få hekton jag tappat. För att gå ner i vikt som tjockis måste man utveckla ett ätstört beteende.

De flesta tjockisar har tappat vikt förut. Flera gånger om. De har lyckats gå ner 5, 10, 20, 30 kilo. De vet att det går, om man hatar sig själv och är besatt som en anorektiker av vad man äter. Det går. Men kroppen är ju en jävla fitta och har du en gång bantat och tappat vikt och gått upp och gått ner så är du, för att uttrycka det enkelt, fucked for life. Det som fungerar för människor som inte kämpat större delen av livet med vikten, det fungerar inte för tjockisar. Kroppen kommer ihåg och vill inte släppa ifrån sig en enda fettcell. Det är inte en bortförklaring eller ursäkt, det är rena fakta. ”Ät mindre och motionera mer” är så himla enkelt råd. Synd bara att det inte fungerar. (Läs mer här)

Som sagt, det går. Det är inte fysiskt omöjligt, det är bara jävligt jävligt svårt. För säg att du har 30 kilo att gå ner. Många har mer än så, andra har mindre, men låt oss säga 30 kilo. Låt oss sedan säga att du går ner ett halvt kilo i veckan, vilket inte är varken mycket eller lite utan rätt realistiskt sett över ett längre perspektiv. Det är alltså 60 veckor. Lägg sedan till en platå som kan vara i flera månader, men vi kan vara snälla och säga… två. Vi är uppe i 68 veckor. Det är 17 månader, det vill säga nästan 1.5 år. Och då förutsätter vi att man under denna tid håller sig till sin diet, inte unnar sig en bit tårta på sin födelsedag, inte går på fest och dricker sprit, alltid tackar nej till kakan till kaffet på rasten, inte unnar sig en bakispizza och konstant hatar sig själv, föraktar sin kropp och räknar kalorier (vanligtvis runt 1300 om dagen) och väger maten. (Men motion då? Motion är bra, men all forskning visar rätt entydigt på att det är maten som är lösningen till viktnedgång, framförallt för kvinnor.)

Låter det sunt? Nej.

De flesta tjockisar har någon gång provat på pulverkurer, lchf (håll käften om lchf nu) eller GI. De flesta tjockisar har någon gång provat att kräkas upp maten, för är man bulimiker eller anorektiker är det ju åtminstone SYND om en. Då är man ju inte äcklig, vidrig, lat eller pinsam. Då är man ju sjuk. Jag har för dålig kräkreflex, så jag lyckades aldrig. Jag har haft funderingar på att träna upp den så att jag skulle kunna kräkas upp maten. Det kändes helt ärligt lättare än att väga, räkna, mäta, hata.

Alla dessa positiva uppmaningar gäller inte oss tjockisar. Älska dig själv! Var nöjd med dina kurvor! Jo, jag kan väl vara nöjd. Men i samma sekund som jag nöjer mig och tycker att en svällande rumpa eller bilringar inte är så farligt, då tappar jag motivationen. Varför ska mitt liv vara ett helvete om jag ändå duger? Det håller ju inte ihop rent logiskt. Så tappar man motivationen och känner sig rätt nöjd med sig själv ett tag. Man kanske slutar gå igenom vad man ätit varje kväll när man ska sova. Man kanske inte vaknar varje morgon och ställer sig på vågen det första man gör. Och så går några veckor eller månader tills nästa gång man råkar se sig själv på kort och så rasar allt igen. Eller så hör man en kommentar från någon som tycker att fetton är ju så lata. Eller en välmenande kommentar från en ”oroad” (läs: äcklad) släkting.

Och då börjar det om.

61 svar to “Hur många kalorier bränner hat?”

  1. Ebba Says:

  2. Mia Says:

    Så sant.

  3. Clementine Says:

    Fina du. Jag vet hur det känns, och det är jääävligt gött att vara ute på andra sidan vikthatet. Men det var ett helvetes slit till och från under säkert 7 år, och sen de sista kilona med en rejäl magkatarr pga av psykisk stress. Och de där sista går jag upp och ner nu sen dess, så det stämmer precis det du säger med pendlandet.

  4. presens Says:

    Fan vad du är bra!!!

  5. Ulven Says:

    Ofta är det samma j-vla släkting som trugade i mat och kakor när man var liten, eftersom man var så stor och behövde mer.
    Jag bävar för våra barn när jag ser hur kvinnorna mår idag, även fler och fler av oss män fastnar i viktträsket.
    Men våra barn, med all skitmat som finns tillgänglig överallt numera. Grannens tioåriga dotter som är bulimiker och syrrans pojk som kom hem och sa att tränaren tyckte han skulle äta mindre för att få brottas då han var 9 år.
    Jag vrålar av sorg inom mig när jag ser det hända runtomkring oss bland fler och fler unga tjejer och killar.
    Det sorgliga är ju att barnen blir som de umgås… som oss alltså.

  6. LADY DAHMER | postpatriarkal feministfitta Says:

    AMEN. *vrålskriker*

  7. Klara Says:

    Åh, jag förstår precis.❤ Det jag blev mest ledsen över när jag gick ner i vikt sist (efter en dubbelsidig lunginflammation, självsvält och bara tugga maten för att sen spotta ut) var alla kommentarer om hur fiiiiiin jag blivit (sic!), vad duktig jag var osv, jag vill inte vara med om det igen nu när jag kommer gå ner. Jag ville bara skrika rakt ut att ni vet ju att jag varit sjuuuuuk (lunginflammationen syntes ju liksom, de visste ju om det) det är DÄRFÖR er jävla kukhuvuden. Tänker aldrig godkänna ett sånt beteende hos människor igen. När jag för några månader sen fått reda på att jag har hypotyreos (som ju bl a orsakar låg ämnesomsättning) så var bland det första folk sa "ja om man får medicin går man ju ner i vikt också…" som att det är det som räknas när man har en jävligt allvarlig sjukdom. Att vara kvinna alltså, faan.

    Här skriver förresten en blivande läkare ett jättebra inlägg om den inte alls särskilt bevisade kopplingen mellan övervikt och sjukdomar. http://theolddays.blogg.se/2012/september/om-overvikt-och-halsa.html

  8. uppochhoppa/sofy Says:

    Jag tror på att höja priset på skitmat. På att lära ut självkänsla i skolan. På rörelse och idrott (rörelse kan vara dans, yoga, skattjakt, balansgång, hinderbana) varje skoldag och som lektionstid.

    Jag tror att vikten handlar mycket om något som saknas. Ett ätstört beteende kan vara att äta för mycket, av fel orsaker, känslostyrt och inte hungerstyrt.

    Jag tror att man genom träning kan lära sig att älska sig själv. Klara av och växa. Känna sig grym och kapabel. Jillian michaels på biggest loser säger det bra. ”it’s about fixing what’s broken”.

    Jag vet att hälsosamma självsäkra och självälskande kroppar kommer i alla former. Och hur kul det är att lägga vikten på rolig rörelse. Det är svårt att vara destruktiv med glada träningsendorfiner i blodet, det vill jag skicka med som ett inpass i denna eventuella debatt.

    • Clementine Says:

      Har du varit tjock?

      • uppochhoppa/sofy Says:

        Jag har inte varit tjock som i överviktig. Men vägt tio kilo för mycket och varit olycklig. Ätit av fel orsaker. Hittat hem. Blivit glad.

        Jag säger inte att det är enkelt eller behöver göras. Viktminskning. Jag säger att man är värd det bästa, vad det än är för en själv.

      • Clementine Says:

        Sofy: Du var olycklig sa du? När du vägde 10kg för mycket. Hur kände du inför din kropp när du började träna, äta bättre?

    • Clementine Says:

      Ok!

    • Klara Says:

      Förstår va du menar men Jillian är ju vidrig på så många nivåer. Jag vet inte hur många gånger jag sett henne bete sig som världens skitstövel.

    • Betty Says:

      Alla får dock inte endorfiner av att träna. Det är enbart jobbigt, tråkigt och slitigt. Värt att tänka på.

      I övrigt vill jag inte dra igång en diskussion om hur man kan gå ner i vikt på bästa sätt, för jag vet att det finns människor som läser det här inlägget som verkligen inte behöver läsa fler råd från människor som Vet Bättre i kommentarsfälten. Råd om hur de gör fel och hur enkelt det Egentligen Är.

      • Clementine Says:

        Nä, tjena Självhjälpsbok! Lite som att ha en outad depression, herregud vad tipsen haglar, och man ba´tack men nej tack. Jag är så pass intelligent att jag vet ungefär vad som krävs för att bli bra, det är bara det att man inte alltid har energin eller förmågan till det. För man vet vilket jävla slit som krävs. Man flyger inte automatiskt genom att tänka glada tankar.

  9. Ksomivem Says:

    Jag tror du har rätt, jag tror det är så de flesta funkar och jag har funkat så själv, men orkar inte göra det längre.

    Jag orkar inte hata. Orkar inte byta en ätstörning mot en annan längre. Så nu kör jag bara på. Lever på.

  10. Faan alltså « HatchetFace Says:

    […] Jag kommenterade på kvinnopartaj men min kommentar syns inte och wordpress har kukat ur och säger “oj, det verkar som att du redan sagt det här!” JAMEN PUBLICERA DET DÅ. Men, jag svarar väl här då: […]

  11. Det här med självhatet. « patsy darling Says:

    […] läste DETTA inlägg förut och började typ böla som en unge för att jag kände igen mig så himla himla […]

  12. Att träna är att älska | uppochhoppa.se Says:

    […] hos Kvinnopartaj handlar om  att banta är att hata, och att man som överviktig endast kan gå ner i vikt om man hatar sig själv. Hatar och äcklas […]

  13. Jojjo (@milda_martha) Says:

    Jag har visserligen inte varit tjock men däremot vägt en bra bit över min trivselvikt. De gånger jag har vägt som mest har jag tröstat mig med mat/godis. Det är när jag har mått bra och respekterat mig själv som mest som jag orkat ta tag i kost och träning. Är det då att hata sig själv att gå ner i vikt? För mig stämmer inte det och jag tycker det låter sorgligt om det skulle vara så. Alla måste få se ut så som de själva vill, som de själva trivs med, utan att andra ska ha en massa åsikter (ja jag vet, i en perfekt värld osv) men jag kan INTE gå med på att man måste hata sig själv för att gå ner i vikt.

    • Betty Says:

      Nej, man måste inte hata sig själv för att gå ner i vikt. Jag skrev om överviktiga som har varit det länge. Jag skrev om att gå från fet till normal. Det är en stor skillnad mot att tappa några chokladkilon man inte trivs med. Och har man inte varit där kan man inte förstå, helt enkelt

  14. Att banta är att hata sig själv? « i tekoppen Says:

    […] Jag brukar läsa kvinnopartaj rätt ofta. Det är en rolig blogg, lite rå och rätt så härligt kvinnlig. Jag läste ett av deras inlägg som heter: Hur många kalorier bränner hat? […]

  15. Uppochoppa Says:

    Clementine: Jag började respektera mig själv mer. Blev glad av att min kropp blev min kompis igen. En kompis jag kunde lita på och som tog mig långa sträckor på starka ben och kunde lyfta tungt och tyngre. Det blev enklare, och framförallt behövde inte längre min kropp mat som (typ) tröst.

    För er som säger att de som inte har varit mer överviktiga än tio kilo inte får tycka, kika gärna på några av kommentarerna i min blogg. Där finns de som gjort resan med träning som drivmedel och hittat endorfinglädjen.

    NEJ. jag säger inte att man måste, ska, bör gå ner i vikt. jag säger att om man vill, så kan (och bör) träning vara en viktig del. Och Betty – jo – jag tror att endorfin är något som alla hjärnor så småningom delar med sig av vid aktivitet. Veta säkert kan jag inte, men bevisligen finns de de som hatade att träna som börjar att älska det. Inte längre bort än i mitt kommentarsfält. Endorfiner som har fått fäste.🙂

    • Clementine Says:

      Ok. Men i utgångsläget gillade du inte din kropp = en stor del av dig själv. Och jag kan tänka mig att du inte älskade blodsmaken de första gångerna eller andnöden eller skavet eller träningsvärken. Och självklart finns det folk som har lärt sig älska det jobbiga med träning, jag är själv en av dem som tycker det är gött när man väl håller på. Men det är också en jäkla skillnad på att träna med 10 och 30 kg övervikt. När jag började träna på allvar hade jag kanske just 10 kg (av mina kanske 25 kg) kvar och det var jobbigt nog, för det är ju oftast inte bara tyngden utan kondisen också. Jag förstår att du vill sprida ditt ”budskap” eftersom du älskar träning och hälsa, men ibland vill man inte ha PT-pepp utan bara spy ur sig, och då spelar det ingen roll hur mycket pepp och glätt som kommer från andra. Det kan tom vara destruktivt i all välmening. Det blir lite som att predika Guds ord för en ateist, speciellt när predikan är kryddad med personliga erfarenheter och lyckade exempel. Jag säger inte att man ska vara negativ och misströsta, jag säger bara att man måste lära sig att läsa av när goda råda är dyra och när de är kattskit. Säga: ”Vad tråkigt att du känner så.” istället för ”Men om du känner så, måste du hitta en träningsform som passar dig, för bara du får upp självkänslan lite, bara du håller ut, tänker på belöningen, många andra kan/har/vill/gör…” Det blir nästan lite nedlåtande faktiskt.

      • Ksomivem Says:

        Hear hear Clementine!

      • Uppochhoppa Says:

        Jag skulle vilja säga att jag älskade mig själv för mycket för att fortsätta behandla mig illa, och det var där jag fann en förändring. Eller skulle vilja – det var så det var. Är.

        Det finns en skillnad i det du skriver att jag säger och det jag faktiskt säger i ord, Namnet uppochhoppa är kanske det du fastnar vid – för det kan vara nog så störigt. Jag säger inte att man måste träna, äta mindre och gå ner i vikt. Det jhar jag aldrig sagt. Däremot – OM man vill gå ner i vikt, tror jag på en mycket mer positiv viktresa nedåt om man hänger upp den på det som så småningom blir rörelseglädje ( om man hänger i, tillåter sig att lyckas över tid och sätter nya rekord, utvecklas) snarare än att äta så lite som möjligt och hata under lång tid. Bara det säger jag.

  16. Okinava Says:

    Hat förbränner 116667 kcal på tre månader, om statistiken stämmer.

    • Okinava Says:

      Förtydligande: 2011/08/08 vägde jag 122,5 kg. 2011/11/08 vägde jag 107,5 kg. 15 kg människofett motsvarar ungefär 115000 kcal.
      Självhatet var motorn som fick mig att träna minst tre gånger i veckan (trots att jag hatade det), samtidigt som jag begränsade mitt näringsintag till 1500 kcal/dag. I november började jag drabbas av yrsel och plötsliga blodtrycksfall och kunde fan inte förstå varför, så jag gick till läkaren som glatt upplyste mig att det är vad som händer när man inte äter, samtidigt som man tränar mer än man någonsin gjort förut.
      Eftersom jag jobbat med ätstörda patienter så känner jag igen ätstört beteende. Och det var precis vad jag sysslade med – och jag mådde förhållandevis bra.
      Förutom yrseln. Och blodtrycksfallen. Och självhatet.

      Det är ju bara att äta mindre, röra sig mer och hata, hata, hata sig själv.

  17. Johanna Says:

    Men alltså vad är det här? Vadan denna självhjälps/PTpepp-hysteri? Själv tycker jag att det här var så jävla vackert på nåt vis, så träffande och utan romantiserande. Tycker inte älska din egen kropp genom träning-tugget har med det här att göra knappt. Älskar hur du satte ord på den där nöjdheten och hur den sätter stopp för träning. Det är ju där i poängen ligger: missnöjdheten är motivationen. Fattar verkligen inte varför träningslycka ska dras in i det här överhuvudtaget.

  18. Siv Says:

    Fast det är väl just det, att det inte behöver vara att ”behandla sig själv illa” att vara tjock.

    • Alie Says:

      Ja, precis. Att säga att tjocka/feta hatar sig själv är fat shaming rakt av. Oavsett om intentionen är god eller ej.

  19. Thina Says:

    Ja, om hat hade bränt kalorier så hade de flesta tjockisar varit smala. Tack för ett riktigt bra inlägg. Jag kan bara nicka och hålla med.

  20. Om att ha en kroppsform som är ständigt föremål för debatt. | Fanny Says:

    […] är detta ett ganska gammalt inlägg, men jag tyckte det var så jävla fenomenalt att jag vill blogga o…. Det handlar om det här med att vara tjock och banta och om att bantning för en tjock person ofta […]

  21. Mari Says:

    Jag håller inte med. De flesta överviktiga jag träffat vet inte hur man ska göra för att få en varaktig viktnedgång. Att äta 1300 kcl är ett jättebra sätt att misslyckas på. Detsamma alla pulver och idiotiska dieter. Man behöver inte svälta för att tappa vikt. Men att intala sig själv att det inte går är ett jättebra sätt att slippa. Och ja jag har också varit tjock så ingen behöver ta illa upp.

    • Clementine Says:

      Tror att du ändå har missat andemeningen i inlägget. Men det stämmer säkert att vissa inte vet hur de ska göra. Och jag håller med om dieter, men problemet är ju att du faktiskt måste hålla dig dig till en viss diet, under längre eller kortare tid om du är mycket överviktig. Alltså, bara att välja bort vissa saker från menyn blir ju kontroll, och det är kontrollen som är jobbig om man måste hålla på med den länge.

    • Den Feta Says:

      Alltså. I egenskap av extremt stillasittande(datortekniker) måste jag inflika att om jag äter över 1600 kcal om dagen så går jag upp i vikt. Jag måste äta ca 1000 om dagen för att överhuvudtaget tappa så att det märks(ett halvt kilo) på en vecka. Är dessutom i riskzon för utbrändhet så är för utmattad för att göra middag när jag kommer hem efter arbetet, än mindre orkarjag träna. Så om att 1300 kcal är ett sätt att misslyckas, då har jag nått en gräns där jag omöjligt kan förlora vikt pga att jag inte har tiden eller orken att träna.

      • Traxy Says:

        Om du är på vippen att bli utbränd så lär dina binjurar vara hyfsat uttröttade, och det sista du bör göra i sådana fall är att träna, eftersom det stressar kroppen ytterligare. Så jodå.🙂

  22. Ett blogginlägg med en länk till ett blogginlägg « Aliva och livet Says:

    […] tycker att DET HÄR inlägget från bloggen Kvinnopartaj är helt klart läsvärt. Det handlar om bantning, vikthets […]

  23. kers Says:

    … och nu älskade jag dig lite till

  24. Mia Says:

    Inte du som skrivit, vore fint om du länkade till originalförfattaren

    • Anonym Says:

      Hur menar du nu? Att det inte är Betty som skrivit detta? Vem skulle det då vara?
      /Kerstin

    • Betty Says:

      Mia – ursäkta, hur menar du? Jag har länkat till en artikel, i övrigt är det mina ord. Ifall flera bloggare har skrivit om samma sak är det ju inte konstigt, det är ju rätt vanligt med bloggande om kroppsideal osv? Jag vet att Julia Skott skrivit mycket om kroppen och ideal och förhållande till den, jag tror det var där jag hittade länken också. Eller så var det hos Isobel Hadley-Kamptz, som jag vet även hon skrivit om problemet att man i princip måste bli ätstörd för att som tjock gå ner i vikt. Är det så att du kanske blandat ihop mitt inlägg med några av deras?

  25. Mariana Says:

    Hittade precis ditt inlägg, fick tårar i ögonen – du har så jävla rätt! Fruktansvärt bra skrivet …
    känner igen mig i allt du skriver …

  26. Nej, #hälsohets är inte hälsosamt. Nyckelordet är inte hälsa utan HETS! « Matildas blogg Says:

    […] Lästips: Lady Dahmer:  #hälsohets = osund fixering vid hälsa, andras eller sin egen. Fanny: För att bli hälsomedveten var jag först tvungen att vara omedveten. Kvinnopartaj: Hur många kalorier bränner hat? […]

  27. Lina Says:

    Jag fattar inte resonemanget. Om man vill förändra något hos sig själv så betyder det att man inte är helt nöjd med hur det är just nu. Är det något fel med det? Ska man aldrig vilja förändra något alls i så fall? Och måste man verkligen kalla det hat?

    • svamp Says:

      Jag skulle säga att det är bättre att bara vara nöjd med sig själv i stället för missnöjd…men det är ganska svårt speciellt när allt och alla andra anser att man borde vara missnöjd. Man bantar inte för att man är lite missnöjd man bantar för att man avskyr sin kropp så pass mycket att man torterar sig själv med bantning.

  28. Kampen och hatet är över Says:

    […] så försvinner ju med ens motivationen till att förändra sig. Läs det här inlägget från Kvinnopartaj. Fantastiskt […]

  29. Åsa Says:

    Håller med om det som står i texten. Grunden till fetmaepidemin i västvärlden är ju tillgängligheten. Socker, fett och skräpmat finns överallt, hela tiden. Det är billigt och gott. Våra hjärnor lärde sig för tusentals år sedan att älska fett och snabba kolhydrater, den lärde sig det för att vi skulle stoppa i oss allt fett och sött som kom i vår väg, detta för att vi skulle lagra lite energi så vi skulle överleva perioder av dålig tillgång på mat. Nu är det aldrig dålig tillgång på mat men vår hjärna är fortfarande programmerad till att älska skräpmaten.. Och hjärnans belöningssystem är det mycket svårt att stå emot. Evolutionen har helt enkelt inte hängt med i den snabba förändringen, tillgängligheten är ett helvete för oss med benägenhet att lägga på oss kilon.
    Att höja priset på denna typ av föda kommer inte att funka för att få oss att sluta äta socker och fett, om den inte görs såpass dyr att vi verkligen inte har råd att köpa den, typ 10 000kr. /Kg godis. Det kommer ju inte att hända, det finns alldeles för mycket pengar att tjäna i skräpmats branschen. De testade ju med fettskatt i Danmark men det hjälpte inte alls, dessutom blev det så kritiserat av livsmedelsbranschen att det togs bort efter ca ett år. Fetma är ett helvete.
    Det är oerhört svårt att bli av med övervikt, för om man väl lyckas banta så gör sedan kroppen (hjärnan) allt för att få tillbaka kilona den förlorat igen! Det finns forskning som visar att när man tappat mycket vikt så producerar kroppen mycket mer hungerhormon och mindre av ämnen som förbränner fett efteråt! Inte lätt att slåss mot den fienden..

  30. Apropå dieter förresten | Lady Dahmer // Postpatriarkal Feministfitta | Says:

    […] Påminner igen om ett av de bästa inläggen som skrivits; Hur många kalorier bränner hat? […]

  31. emma-isabella Says:

    Sjukt bra inlägg!!!

  32. Linda Says:

    Åh. Tack. Tack. ♥♥

  33. Rawdjur Says:

    Så jävla sant. Kunde inte sagt det bättre själv.

  34. svamp Says:

    Så sjukt mycket jag känner igen mig. Jag börjar typ gråta.

  35. Anonym Says:

    Känner igen mig! Så jävla sant!

  36. Bra läsmaterial (kommer fyllas på med jämna mellanrum) | body acceptance Says:

    […] https://kvinnopartaj.wordpress.com/2012/09/05/hur-manga-kalorier-branner-hat/ […]

  37. En oantastlig kropp | Meaty Sensations Says:

    […] och oantastlig kropp istället för en mjuk som kan diskuteras. Jag förmår bara inte hålla självhatet brinnande under den tid som […]

  38. Motivation är inget man köper eller hittar på gatan / Lady Dahmer // Postpatriarkal Feministfitta / Says:

    […] Påminner igen om ett av de bästa inläggen som skrivits; Hur många kalorier bränner hat? […]

  39. Ellen Says:

    Att nedvärdera ätstörningar är väl ändå inte rätt sätt. Min bulimi handlar inte om att jag åt några extra mackor och tänker att det är the easy way out att sätta fingrarna i halsen. Det handlar om något mycket mer komplext än så. Att kräkas för 10e gången och hetsäta i smyg i källaren, att stjäla och bete sig som en besatt och förstöra sin kropp så att man måste läggas in pga kaliumbrist är INTE något man gör för att få medlidande eller vad du nu tycker det är.

  40. Karin Says:

    Jo, det är motsägelsefullt och svårt att hitta sin trygga plats. Tråkigt att du klankar ner på bulimiker och använder dessa som exempel på människor som är accepterade för att de har en sjukdom. För det är inte accepterat eller okej någonstansi samhället. Hur mycket tror du vi skäms?. Talar av egna erfarenheter. Tänk på vad du skriver! Jättebra och intressanta tankar men jämför dig inte med en grupp människor som har en sjukdom, det är kränkande. Mvh Karin

  41. Anonym Says:

    Hjälp vad jag älskar detta inlägg. Läst den sammanlagt ungefär 10 gånger nu. Varje gång jag känner att jag min kropp inte duger och att jag ska äta halva portionen eller springa 1 mil varannan dag och intala mig själv att jag VILL det så läser jag detta. Tack. Tack som fan. Jag älskar dig alltså.

  42. När smala berättar hur det ligger till (thinsplaining) – Lady Dahmer // Postpatriarkal Feministfitta Says:

    […] Tipsar återigen om inlägget ”Hur många kalorier bränner hat?” […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: